lördag 21 april 2018

Garbage Pail Kids

Garbage Pail Kids
av The Topps Company, Inc.
Förord av Art Spiegelman
Efterord av John Pound

Någon gång i mitten av åttiotalet, när jag gick på lågstadiet, hade killarna i klassen med sig några samlarbilder som de inte ville visa för oss andra. Fast det dröjde inte så länge förrän vi tjejer också samlade på Garbage Pail Kids-bilderna. (Gärna kallade "gaa-britsch".) Är det någon som minns dem? Det var bilder på egentligen ganska söta dockor eller barn, som var äckliga eller hemska på något sätt. Och så hette de något ordvitsigt som vi inte begrep. Deaf Geoff har en bergsprängare på ena axeln och lyssnar tydligen på hög volym, eftersom hjärna och ögonglober flyger ut genom ett hål på andra sidan av huvudet. Eerie Eric är en varulv. Babbling Brooke pratar i telefon samtidigt som hon äter en macka, och hon är helt nedkladdad av sylt och jordnötssmör. Ja, det var ganska olika nivå på äcklet. En del var bara lite ohygieniska, medan andra hade utsatts för våld och olyckor.

Varje kort hade förresten två namn. T. ex. hade jag en bild av ett dinosaurieskelett (inget hemskt med det ju!) både under namnet Dinah Saur och Farrah Fossil. Men de flesta av mina dubbletter hade samma namn även om alla bilder, enligt den här boken, ska ha funnits i två versioner. Men det är väl oftast så att vissa bilder är vanligare än andra. Jag tror inte att jag hade en särskilt stor samling heller. Jag vet att jag hade flera dubbletter, men de flesta av bilderna i boken har jag aldrig sett. Ja, serie 1 var nog innan jag började köpa bilderna, eventuellt att den inte ens kom till Sverige eller min lokala butik, för den känner jag inte alls igen.

Boken visar alla bilder från bildserie 1-5, som kom 1985-1986. Det tar inte lång tid att bläddra igenom den, men samtidigt känns den som ett måste om man en gång har samlat på såna här bilder och kanske inte riktigt kommer ihåg hur de såg ut. Det enda jag saknar var mer av baksidesbilderna. Framsidan var ju alltså ett klistermärke med nåt av de här barnen, men det var bilder på baksidan också. Ibland listor över kort i serien, ibland nån annan sorts bild, typ efterlyst-affischer. Några av dem finns med på insidan av bokens pärmar, men inte alla.

Jag kommer ihåg att Kamratposten hade en kort artikel där de hade fått ett läsarbrev som klagade över de äckliga bilderna som folk i skolan höll på med. Och så hade de köpt några paket och höll verkligen med om att bilderna var förkastliga. Och tuggummit som följde med var äckligt. (Var det verkligen äckligt? Jag minns bara att det var stenhårt och svårt att få tuggbart, men jag tror inte det smakade så mycket.) Jag tyckte att det var rätt töntigt av dem. De fattade tydligen inte grejen. Och jag kom att tänka på det när jag läste Art Spiegelmans förord. Bara en sån sak förresten, att Art Spiegelman var en av hjärnorna bakom Garbage Pail Kids. Han som fick Pulitzerpriset för sin serie "Maus", ungefär samtidigt. Hans vanliga jobb var att hitta på olika gimmicks för Topps, ett företag som verkar tillverka sånt där godis som kanske är i sprayform, eller på tub, eller en klubba som är en ring – den där godishyllan som man inte köper så mycket från om man är över elva – samt samlarbilder med tuggummin.

Jag tror inte ens att jag tänkte på att Garbage Pail Kids så klart är en parodi på det som kallades Kålungar i Sverige, Cabbage Patch Kids. (Ja, Topps blev stämda och förlorade.) Populära dockor som jag tror var ganska dyra. Enligt Spiegelman en produkt som köps av vuxna till barn, och som därför måste uppskattas av vuxna. Medan Garbage Pail Kids-bilder lätt kunde köpas för veckopengen och vände sig direkt till barn och till varje barns "inre odjur". Det var meningen att vuxna skulle avsky dem. Det verkar ju ha lyckats med Kamratposten åtminstone. Jag tror inte att det var många föräldrar som blev upprörda av de här bilderna. Inte i mina trakter i alla fall.

Nu när jag har nämnt Art Spiegelmans förord ska jag kanske säga något om vem som har skrivit efterordet också. John Pound var den som ritade alla bilder i de två första kortserierna, och många av de följande också. Man kan se mer av hans verk här.

torsdag 19 april 2018

Två böcker om Ghana

Jag har skrivit inlägg om två böcker i min Jorden runt-blogg.

Först "De vackra är ännu inte födda" av Ayi Kwei Armah. En bok från 60-talet som handlar om en man som vägrar låta sig mutas, trots att alla andra gör det.

Sedan en omläsning av en bok jag läste när jag var liten, "Resan bort" av Geraldine Kaye. En bok om en flicka som har vuxit upp med sin mamma i London, men som flyttar till sin pappas familj i Ghana.

måndag 16 april 2018

Kärleksprövningen

Kärleksprövningen
av Mary Shelley

En novell med en handling som känns lite konstruerad. Ett kärlekspar har avlagt ett löfte om att inte träffa varandra på ett år, efter det kan hans far tänka sig att gå med på att de gifter sig. De får heller inte berätta något om detta för andra. Nu har året nästan gått ...

Enligt baksidestexten anses historien handla om ett triangeldrama mellan Mary Shelley själv, hennes make och hennes halvsyster.

Jag tänker mest att jag verkligen borde ta tag i att läsa "Frankenstein". Boken har ju 200-årsjubileum i år, så det kunde passa bra.

söndag 15 april 2018

Bröllopet i Marsipanien

Bröllopet i Marsipanien
av Lena Karlin
Ilustrerad av Inger Edelfeldt

När jag var liten läste jag en sagobok på biblioteket om en fattig prinsessa som inte ville gifta sig med den rike prinsen trots att alla menade att det var det bästa för hennes land. Och så löstes situationen på ett oväntat sätt, när prinsessan blev bortrövad av en drake. När prinsen kom för att rädda henne så vägrade hon följa med tillbaka. Det var inte så det brukade vara i sagorna. Visst, senare har jag förstås läst andra böcker med en twist på sagans vanliga innehåll. "Prinsessa söker drake" av Patricia Wrede till exempel. Men i mitten av 80-talet så var det här helt nytt för mig. Och något som jag uppskattade.

Jag kom ihåg boken, men självklart hade jag inte lagt märke till titel eller författare. Jag lyckades i alla fall lista ut vad det var för bok så småningom. Kanske kom jag ändå ihåg landet Marsipanien och prinsessans namn Burra. Nästa svårighet var ju att få tag i den. Den finns ju inte. Jag har aldrig sett den på second hand. Inte på antikvariat. Inte ens på antikvariska nätbokhandlar. Nu är jag ju förstås inte inne och söker efter den på Bokbörsen och Tradera varenda vecka, så jag har säkert missat flera exemplar. Det verkar som om jag inte är den enda som jagar boken. Den finns inte på biblioteket längre. Den finns väl på olika universitetsbibliotek kanske, sådana som samlar allt som ges ut.

Men nu när min brorsdotter fyllde sju år för ett par veckor sedan, och jag var där på kalas så tittade jag lite i hennes bokhylla. Och vad stod väl där om inte "Bröllopet i Marsipanien"! Min svägerska har alltså haft boken i alla år! Men hon har inte vetat om att jag letade efter den. Men nu har jag alltså fått läsa om den. Det blev ju inte samma upplevelse som när jag var liten, men det är en rolig saga och Burra har attityd. Och jag gillar illustrationerna också. Tänk att jag inte visste att det var Inger Edelfeldt som låg bakom dem förrän jag började leta efter boken på nätet.

(Vad tycker min brorsdotter om boken då? Hon som ju har boken i sin hylla. Hon gillar den inte.)

Ännu mer osannolikt än att min eftersökta bok bara dök upp så där var en sak som hände igår. Jag var på loppis i onsdags. De hade fått in en stor mängd engelska pocketböcker och det var mycket jag kunde tänka mig att läsa. Bland annat köpte jag flera böcker av Annie Proulx, men en av dem lämnade jag kvar eftersom jag redan hade den. Trodde jag. Det visade sig att det inte var den jag hade, utan en annan. Så igår gick jag tillbaka till samma loppis för att köpa "Accordion Crimes". Då fanns den inte kvar, men jag kollade så klart igenom alla böcker och längst fram i stället för barnböcker stod – "Bröllopet i Marsipanien"! Lyckliga dag! Men vad är chansen för det? Den fanns inte där i onsdags, det vet jag. Och så snart efter att jag hittade ett exemplar att låna, efter att ha letat i många år. Kommer det vara så nu att "Bröllopet i Marsipanien" dyker upp överallt hädanefter?

lördag 14 april 2018

Flickan som var vacker i onödan

Jag har börjar läsa böcker från ännu ett land i mitt Jorden runt-projekt. Nu är det Ghana och jag började med en svensk bok.

måndag 9 april 2018

Hjärnsmart lärande

Hjärnsmart lärande
av Annika Nilsson och Lena Winqvist

Fack-Novellix med lite information om vad som händer i hjärnan när man lär sig saker samt tips i fyra steg på hur man ska gå till väga för att lära sig på mest effektivt sätt. Jag har inte testat om det funkar. :) Det som jag tyckte var mest intressant var att läsa om hur hjärnan bildar minnen rent fysiskt.

lördag 7 april 2018

Neon Genesis Evangelion del 11-13

Neon Genesis Evangelion Volume Eleven
Neon Genesis Evangelion Volume Twelve
Neon Genesis Evangelion Volume Thirteeen

av Yoshiyuki Sadamoto/Gainax, khara

Det var bara de tio första delarna av Neon Genesis Evangelion som kom ut på svenska, så om man ville fortsätta läsa fick man gå över till ett annat språk. Jag vill ju gärna veta hur det ska gå för mänskligheten, för Shinji och de andra barnen som är EVA-piloter. Och om man får veta vad som egentligen händer. Från början förklarades ju katastrofen på Jorden och attackerna av de kolossala "apostlarna" på ett sätt, men Shinji har efterhand insett att det inte är sanningen. Bara en del kvar nu. Vi får väl se om man får en förklaring.

tisdag 3 april 2018

Alle vil hjem. Ingen vil tilbake.

Alle vil hjem. Ingen vil tilbake.
av Helga Flatland

Bilden på omslaget, med ringarna på vattnet, är knappast en tillfällighet. Det här är fortsättningen på "Bli hvis du kan. Reis hvis du må.", där tre norska barndomsvänner dödades i kriget i Afghanistan. De kom från ett ställe där alla känner alla, och hela bygden sörjer. Här får vi följa ytterligare några som stod dem närmast; systern till en av killarna och en som tog ett av dödsfallen mycket hårdare än vad någon får veta om. Båda är unga och håller på att skapa sina liv under åren som följer tragedin. De får partners som kommer från andra platser och inte kände de tre som dog, men som ändå påverkas av vad som hänt. Fantastiskt bra skrivet.

måndag 2 april 2018

En annan historia

En annan historia
Redigerad av Lina Thomsgård

I förordet skriver Lina Thomsgård om att historieböckerna domineras av män, och att det kanske inte är så konstigt eftersom de som har styrt världen genom tiderna ofta har varit män. Men alla andra då, vad höll de på med under tiden?

I den här boken har 51 skribenter fått berätta om kvinnor som de tycker att folk borde känna till. Det är konstnärer och matematiker, nobelpristagare och idrottare, sångerskor och människorättskämpar om varandra. Intressant bok som man kommer underhålla sin omgivning med fakta ur. Och så finns det en särskilt en text som handlar om så fasansfulla saker att man nästan inte kan förstå det. Men läs boken, för både det hemska och det upplyftande.

söndag 1 april 2018

Växande SUB

Jag har räknat min SUB igen och det är nu 1946 böcker i den. Med reservation för felräkningar. Någon gång borde jag kontrollräkna och se om jag får samma summa två gånger.

Jag har också lottat fram en bok att läsa under månaden. Jag har visserligen inte läst de framlottade böckerna på länge. I början var jag duktig och antingen läste jag dem eller så gallrade jag dem. Men så har det inte varit det senaste året. Får väl se hur det blir. Den här verkar intressant i alla fall. "Hadrianus minnen" av Marguerite Yourcenar. Är den inte en modern klassiker?

lördag 31 mars 2018

Tell the Wolves I'm Home

Tell the Wolves I'm Home
av Carol Rifka Brunt

Junes morbror Finn är döende i aids. Han är en erkänd konstnär och innan han dör vill han måla ett porträtt av sina båda systerdöttrar, alltså June och hennes storasyster Greta. Förr stod de två väldigt nära varandra, men numera har Greta blivit så taskig mot June, och June har egentligen inga andra kompisar än Finn. Men det räcker för henne, för Finn är helt fantastisk. Rolig och spännande, och han förstår henne precis. Det är 1987, och för att vara åttiotalet känns det som om June och hennes familj har en ganska sansad attityd till aids. Det finns en scen precis i början där Greta på ett utspekulerat sätt tvingar June att visa att hon ändå är rädd, men annars är de relativt avslappnade i jämförelse med hur media rapporterar om sjukdomen.

Men Finn dör förstås, för det finns inga effektiva mediciner, och June blir ensam med sorgen. Hennes föräldrar förstår henne inte, och Greta är snarare motsatsen till tröstande. Men det finns någon som försöker få kontakt med June, en man som hon såg på begravningen och som hon inser var Finns pojkvän. Han som mördade Finn, enligt hennes familj. June visste inte ens att han fanns. Det är klart att hon vet hur Finn måste ha fått sjukdomen, men det är inget man pratar om i familjen. Och man tänker att man vet varför, men å andra sidan ser vi ju bara Junes sida av historien. Det är hon som berättar.

June är misstänksam mot Toby, som Finns pojkvän heter, men han är också ett sätt att vara nära Finn lite till. Men det gör ont att tänka på att Finn var hennes bäste vän och visste allt om henne, och så var det så mycket som hon inte visste om honom.

Jag tyckte om boken. Det är en varm berättelse och jag tycker att personskildringarna är bra. Vissa scener är kanske lite sådär som att de är hämtade ur en film, men så är det andra avsnitt som väger upp för det. Men den handlade egentligen inte riktigt om det jag hade förväntat mig. Jag vet inte exakt vad jag hade förväntat mig ens, men inte att den mest skulle handla om att vara syskon.

Långt från min far

I min Jorden runt-blogg kan man nu läsa lite om en ivoriansk roman.

fredag 30 mars 2018

Rörelsen

Rörelsen. Den andra platsen
av John Ajvide Lindqvist

En ung man vid namn John Lindqvist flyttar på 80-talet in i en sunkig lägenhet (en lokal som inte verkar vara avsedd som bostad egentligen) i centrala Stockholm. Planen är att försörja sig genom sitt trolleri. Men psyket påverkas negativt av hans situation, eller om det är hela världen. Det är något konstigt med folk i huset, och kanske med samhällsklimatet över huvud taget. Vi vet redan från början att huset där John bor ligger nära platsen där Olof Palme snart kommer att mördas, och flera gånger uttrycker olika personer i boken sitt hat mot Palme. Det här är en tid när jag levde och som jag minns, men inget av det här ingår i mina egna upplevelser eller minnen eftersom jag var i sjuårsåldern då. Men det var säkert så på den tiden, efter vad jag har hört senare så är det inte osannolikt.

En dag upplever John något skrämmande i den gemensamma tvättstugan och efter det börjar folk i huset bete sig som om de har en hemlighet. En som John kanske kan få vara med på. Och som samtidigt knyter an till hans värsta barndomsminne och alla böcker han sedan skulle komma att skriva. (Framför allt till den första boken i trilogin om platserna, "Himmelstrand", förstås.) Jag gillar den här blandningen av övernaturlighet och självbiografi. Det är omöjligt att veta vad som är sant och inte, och det väl inte så viktigt heller. "Den andra platsen" kanske finns, vad vet jag?

"Himmelstrand" och "Rörelsen" är två väldigt olika böcker, men de har också massor av beröringspunkter. Det blir spännande att se hur den sista boken i serien, "X", är. Jag tror att den också kommer vara helt annorlunda, men ändå fläta ihop hela historien. Eller, jag hoppas det.

onsdag 28 mars 2018

Just nu har vi varandra

Just nu har vi varandra
av Sara Bergmark Elfgren
Illustrerad av Maria Frölich

En jättefin bilderbok där en långtråkig väntan (kusinerna ska komma på besök senare!) blir till ett samtal om tidens beskaffenhet; livet, döden, dinosaurier och den okända framtiden.

måndag 26 mars 2018

Dette er mine gamle dager

Dette er mine gamle dager
av Tore Renberg

"Dette er mine gamle dager" är den femte boken om Jarle Klepp, som vi har fått läsa om i olika faser av hans liv. Här är han 38 år, han har en stabil relation till sin vuxna dotter Lotte och han är också gift och har två småbarn. Allt är lugnt. Men så möter han en bekant från mycket länge sedan och får veta något om sin far. Vi har ju tidigare kunnat läsa om Jarles uppväxt och den alkoholiserade fadern i "Kompani Orheim". Nu trodde han egentligen att han hade lagt allt detta bakom sig. Det var ju flera år sedan fadern dog. Men nu börjar Jarle grubbla igen. Nu när han själv är pappa till två små – det var annorlunda med Lotte, Jarle var så ung och dessutom växte hon upp hos sin mamma – så funderar han också på hur hans egen pappa såg på sin roll som far.

Min favorit av böckerna om Jarle är "Kompani Orheim", men nu är det länge sedan jag läste den. Jag minns inte om några av Jarles barndomsminnen i "Dette er mine gamle dager" också var med i den boken, men man känner igen hur barndomen var. Ändå är den här boken annorlunda, kanske för att den Jarle som tänker tillbaka är mognare och har andra erfarenheter.

Jag mindes förresten inte att Jarle har en bror. Han är såpass mycket äldre att de inte direkt har vuxit upp tillsammans, så det kan ju hända att han har nämnts men inte varit med så mycket i de tidigare böckerna.

söndag 25 mars 2018

En smakebit på søndag (Stål)

http://www.astridterese.no/2018/03/25/smakebit-bevegelsen-og-doktor-moreaus-oy/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning, som numera sköts av Astridterese på Betraktninger. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag kan det bli en dag med mycket läsning, för vädret är åtminstone just nu inte sådant att jag direkt känner för att gå ut. Ganska dimmigt. Och jag har börjat komma in i boken jag håller på med. Det tar ju nästan alltid ett antal sidor.

Anna och Francesca är bästa kompisar och bor i ett arbetarkvarter i en stad i Italien. Att den ena kommer och ringer på hos den andra borde ju vara det mest normala som finns, men det här känns skumt. (Rosa är Francescas mamma.)
"Hej! Är Francesca klar eller håller hon fortfarande på och äter?"
Rosa blev ställd.
Hon fingrade på säkerhetskedjan och kunde inte bestämma sig för att ta av den. Smala och klena fingrar. Hon undvek att titta rakt på den otåliga flickan som stod framför henne.
"Annars kommer jag senare ..."
Anna genomborrade mörkret med blicken för att bättre se den lilla kvinnan som stod stel som en pinne mellan väggen och dörren. Hon hade en känsla av att Rosa ville hindra henne från att komma in och se något.
Hon hade aldrig varit inne i lägenheten. De hade varit kompisar hela livet och hon hade aldrig blivit insläppt.
(Silvia Avallone, "Stål", s. 44)

torsdag 22 mars 2018

Bli hvis du kan. Reis hvis du må.

Bli hvis du kan. Reis hvis du må.
av Helga Flatland

En fin roman om vad som händer i en liten norsk bygd som drabbas av en stor tragedi. Alla känner alla, och när pojkarna i boken började ettan i byskolan så är det bara åtta elever i klassen. Nu är det flera år senare, de är klara med sin militärtjänstgöring och så bestämmer sig tre av dem – Tarjei, Kristian och Trygve – att ta värvning i de norska styrkorna i Afghanistan. De motiverar det med att ta chansen att uppleva något annorlunda, en erfarenhet och chansen att göra en insats. Men är det inte snarare så att de har bekymmer de vill fly från?

Och så dör de alla tre när en bil de färdas i sprängs. Och för deras närstående förändras hela tillvaron. Ja, till och med de som inte var så nära påverkas, ibland oväntat mycket. Här är berättelserna smart sammanfogade. Två av pojkarna berättar, och två andra. Och när man har läst den sista har man hunnit omvärdera mycket i de tidigare avsnitten.

"Bli hvis du kan. Reis hvis du må" är första delen i en trilogi, och de två andra böckerna ska jag självklart också läsa.

tisdag 20 mars 2018

A Town Like Alice

A Town Like Alice
av Nevil Shute

Jag har förstått att en gång i tiden var Nevil Shute en mycket populär författare. Man hör ju fortfarande talas om honom ibland, men knappast i samma utsträckning. Jag hade dock inte läst något av honom tidigare, så det var spännande att läsa "A Town Like Alice" ("Fem svarta höns" på svenska) i min läsecirkel.

Jag hade hört något om Malaysia och Australien, så jag blev väldigt förvånad när boken inleddes med att en brittisk advokat besökte en klient i Skottland. Men allt hänger ihop, och vi får en spännande historia om Malaysia under andra världskriget och senare om ett litet samhälle i Australien. Alice i titeln syftar på Alice Springs, och hur kommer det sig att den staden är så blomstrande när "vår" lilla stad inte är det?

Spännande läsning, men så mycket rasism folket i avsnitten från Australien uppvisar. De använder ord jag inte ens har hört förr, men man förstår precis vad de menar med dem. Det har kanske inte så mycket att göra med författaren, han skildrar väl bara hur det var i Australien på den tiden. Det var en av sakerna vi diskuterade i läsecirkeln, och kom fram till att det nog var mycket möjligt att det var så. Jag misstänker att läsarna inte reagerade på det här när boken kom ut 1950.

måndag 12 mars 2018

The House at Sugar Beach

Jag har skrivit lite i min Jorden runt-blogg om en memoar om att växa upp i Liberia på 70- och 80-talet, att lämna landet bakom sig och att så småningom återvända.

söndag 11 mars 2018

Havets gille

Havets gille
av Nancy Peña

En seriebok som utspelar sig i en värld där olika folkslag bor på olika öar. Några påminner om katter, några om möss, några om fåglar etc. De enda som rör sig någorlunda fritt är medlemmarna i handelsgillet. Skärvtass och hennes son Kutrygg lever ett fattigt liv på muridernas ("råttornas") ö – Skärvtass är sinoj ("katt"), men sonens pappa var murid – och en dag händer något som gör att de båda kastas i fängelse, vilket är början till ett spännande äventyr.

Tyvärr är det bara början till ett spännande äventyr, för Peña verkar aldrig ha fortsatt på den här berättelsen. Det är tråkigt, för jag gillade början och skulle båda vilja veta hur det går och mer om den här världen.

lördag 10 mars 2018

Winnebago Graveyard

Winnebago Graveyard
av Steve Niles
Illustrerad av Alison Sampson

En seriebok som jag impulsköpte utan att veta något om den sedan tidigare. "Suffused with satanism", stod det i en blurb på baksidan. Det lät spännande och lite skräck sitter ju aldrig fel.

Men det ... satt fel. Eller, jag tyckte inte att det här var bra. En familj på husbilssemester stannar till i en amerikansk småstad. När husbilen blir stulen tvingas de övernatta trots att de tycker att staden känns ovälkomnande. Det visar sig att en invånarna ägnar sig åt mystiska riter och offer, och familjen tvingas fly. Inte så originellt – handlar inte hälften av alla amerikanska filmer och tv-serier om det här? – men det gör ju inget så länge det är välgjort och intressanta karaktärer. Men det är det inte. Eller jo, jag kan inte klaga på teckningarna eller färgläggningen. De är bra. Men varken personerna eller handlingen gör serieboken läsvärd.

Naomi and Ely's No Kiss List

Naomi and Ely's No Kiss List
av Rachel Cohn och David Levithan

Naomi och Ely har alltid bott i lägenheterna bredvid varandra, i en stor byggnad i New York, och de har varit bästa vänner sedan de var små. Då brukade de prata om att gifta sig när de blev stora. Numera har de sin No Kiss List, som ska skydda deras vänskap. Den innehåller namn på killar som en av dem gillar och därför är off-limits för den andra. Eller killar som båda gillar, och då ska ingen av dem få dem. Naomi har ett fåfängt hopp om att Ely kanske ändå ska bli kär i en tjej, alltså henne, och att det ska bli de två till slut. När han i stället bryter mot listans regler finns det ingen förlåtelse att få hos Naomi, och hela huset engagerar sig i deras krig.

Jag gillade "Nick & Norah's Infinite Playlist", som också var ett samarbete mellan Cohn och Levithan, men "Naomi and Ely's No Kiss List" funkade inte alls för mig. Den här boken berättas av ett stort antal olika personer, inte bara Naomi och Ely utan också andra som är obegripligt intresserade av deras vänskap. Obegripligt för att jag som läsare inte riktigt orkar bry mig. Jag vet inte, kanske störde jag mig redan från början på boken eftersom Naomis kapitel använder emojis och det är jobbigt att läsa. Men mest är det nog att både Naomi och Ely hela tiden känns avlägsna, inte som personer man håller på att lära känna.

torsdag 8 mars 2018

Monte Carlo

Monte Carlo
av Stina Stoor

Jag blev så glad när jag insåg att "Monte Carlo" handlar om samma personer som Stina Stoors första Novellix-novell "Ojura". "Ojura" är både min favorit-Novellix och av de Stina Stoor-noveller jag har läst. Det är fina skildringar av barnet Sandra som växer upp i kärleksfull halvmisär. I den här berättelsen är det mindre av pappan och mer av storasyster Anneli, som försöker hålla lite ordning sedan mamman dog och som kanske inte uppskattas efter förtjänst.

måndag 5 mars 2018

His Bloody Project

His Bloody Project – Documents relating to the case of Roderick Macrae
av Graeme Macrae Burnet

När författaren Graeme Macrae Burnet släktforskade upptäckte han en fruktansvärd, men intressant, händelse i familjehistorien. En sjuttonårig pojke vid namn Roderick Macrae anklagades 1869 för ett brutalt trippelmord i en liten by på den skotska västkusten, och i arkiven kunde man hitta flera dokument som rörde händelsen. Inte minst Roddys egna ord om sitt liv och för vad som hände dagen för mordet.

Nej. Det är faktiskt inte alls sant. Hela motdhistorien och alla personer är påhittade. Däremot är det skrivet som om det vi läser är ett antal texter från 1800-talet. Här finns vittnesmål från bybor, utlåtanden från experter och mycket annat. Inte minst finns här en redogörelse för vad som hänt, som är skriven som om den sjuttonårige mördaren själv skulle ha skrivit den. För han erkände genast mordet, och säger sig inte ångra något. Och ändå fattar man sympati för honom. Försvarsadvokatens tanke med att be sin klient skriva ner hela historien är att försöka bevisa att pojken är sinnessjuk, och på så sätt rädda honom undan dödsstraff. Det är också en av de saker som förhör med grannar och med tidens ledande experter på sinnessjukdom och kriminalitet ska försöka fastställa.

Och i slutändan är det upp till läsaren själv att avgöra riktigheten i vad man än kommer fram till under rättegången. Vad är egentligen sanningen i fallet? Det är så listigt skrivet att läsaren hinner formulera ett antal olika teorier om vad som verkligen hände den där dagen när tre personer miste livet. Jag är ganska säker på att jag kommer läsa om boken för att hitta fler detaljer, som jag mycket väl kan ha missat den här gången.

Väldigt intressant är det också att läsa om livet för en skotsk torpare på den här tiden. Om de orimligt hårda och torftiga förhållanden man levde under, och hur förvånad man som läsare blir av de detaljer som visar att det här är ju relativt modern tid. Det är inte medeltiden även om det kan verka så. Folks inställning till livet präglas också av en mycket sträng religion, inte minst hos familjen Macrae.

Dra sedan de slutsatser du vill.

söndag 4 mars 2018

Friheten förde oss hit

I Jorden runt-bloggen har jag skrivit om Gunnar Ardelius "Friheten förde oss hit", en roman om en svensk familj som flyttar till Liberia på 60-talet.

lördag 3 mars 2018

SUB och bokrea

Ny månad, ny räkning av olästa böcker. 1931 var det den förste mars. Färre än föregående månadsskifte! Men bokrean pågår, och nu är jag säkert redan uppe i minst förra månadens siffra igen. Ni vet hur det är. Man hittar inget kul på rean, men genom magi kommer man ändå ut med kanske fem böcker. Vid varenda besök i en bokhandel. Det plockar till.

Och så har jag lottat fram en av mina försummade böcker. Till att lägga i en annan hög än innan egentligen. Är ju inte som att jag nånsin läser de här böckerna. Fast ibland gallrar jag ut dem, om jag inser att jag är helt ointresserad av den titeln numera. Jag har väl ändå tänkt behålla månadens bok, som är "Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors.

onsdag 28 februari 2018

Huset

Huset
av Torgny Lindgren

Jag har i och för sig inte läst så mycket av Torgny Lindgren, men känns det inte ändå typiskt Torgny Lindgren med en sån här skröna om några originella människor? I den här historien handlar det om ett par som skulle bygga ett hus och vad det ledde till.

Jag borde kanske läsa mer av Torgny Lindgren förresten. Jag har väl två olästa böcker i hyllorna någonstans.

måndag 26 februari 2018

Monstret och människorna

Monstret och människorna
av Mats Strandberg
Illustrerad av Sofia Falkenhem

Jag har tidigare läst de två första böckerna om monstret Frank, "Monstret i natten" och "Monstret på cirkusen".

Frank lever dubbelliv som en vanlig pojke på dagarna och monster på nätterna. I staden han bor i, Yrred, har en antimonstergrupp (MYS) bildats och stämningen är mycket hätsk. Monster får skulden för allt som går snett i staden och biblioteket rensas på böcker som kan ge en positiv bild av monster. Det verkar ändå som om Franks föräldrar inte riktigt köper propagandan, även om de inte vågar säga något till monstermotståndarna. Inte heller Franks tuffa lillebror verkar intresserad av MYS verksamhet. Tant Alice har rent av fått hotbrev av MYS-anhängare! Men Frank vågar ännu inte berätta för dem att han är ett monster.

Det här är sista delen i trilogin om Frank, så man kan nästan räkna ut att nu kommer alla få veta allt om monstren och allt kommer att bli bra. (Tänk vad hemskt – i en serie barnböcker – om det hade slutat med att Franks föräldrar inte accepterar honom!) Men det förtar inte spänningen.

Förutom att vara en spännande historia så visar de här böckerna hur människor kan lockas och hetsas att hata det man inte vet något om. Och att vuxna kan ha fel och vara mobbare, även om de kanske är svåra att genomskåda.

Och gillar man skräckgenren så ska det finnas gott om roliga referenser, inte minst i bilderna. Jag tror bara att jag fattar några stycken. Bilderna i böckerna är för övrigt fina och fulla av roliga detaljer.

lördag 24 februari 2018

Högt bland Saarijärvis moar

Högt bland Saarijärvis moar
av Väinö Linna

Nu läste jag "Högt bland Saarijärvis moar" på min läsecirkels initiativ, men det var en bok jag redan hade i min ägo eftersom jag hade hört bra saker om den. Det är första delen i en trilogi, och om jag har förstått saken rätt så hör de här böckerna även ihop med "Okänd soldat".

Vi får följa invånarna i en liten finsk by under sluten av 1800-talet och början av 1900-talet, framför allt torparen Jussi och hans familj. Han har själv röjt sitt torp och genom omänskligt slit har han fått det att blomstra. Men han äger det inte själv, utan är helt beroende av prästgården, som marken tillhör. Det finns kontrakt, men det är skrivet på ett sådant sätt att markägaren nästan alltid kan köra bort torparen om han vill. När gamle prästen dör är det t.ex. ett orosmoment, tänk om den nye inte kommer vara lika välvilligt inställd mot Jussi.

Vissa i byn börjar bli politiskt medvetna. Man vill kämpa för torparnas rättigheter. Även den nya prästfamiljen är politisk, men för dem handlar det om det finska och om Finlands självständighet från Ryssland. Man ska tala finska, vilket faktiskt inte är prästparets eller de andra godsägarnas modersmål.

Det var intressant att läsa om livet i byn vid den här tiden, och jag vill gärna fortsätta läsa serien.