Ingerid

Ingerid
av Frid Ingulstad

Det här är den tredje boken i serien Kongsdøtrene. De tidigare heter "Ellisiv" och "Maria". Böckerna är baserade på verkliga händelser från norsk historia, fast väldigt utbroderade förstås. Det är en ny kungadotter som är huvudperson i varje bok.

Ingerid är dotter till den danske kungen Svend Estridsøn. För att få slut på krigen mellan Danmark och Norge ska de båda kungahusen ingå allianser, bl. a. ska Ingerid gifta sig med den norske kung Olav. Hon har tur, för Olav är ung och stilig. Men han verkar inte alls intresserad av Ingerid som kvinna, utan behandlar henne bara med vänlighet. Ingerid är mycket vacker och van vid att män lägger märke till henne. Hon kan inte förstå varför hennes egen make undviker henne och till och med lämnar henne ensam på bröllopsnatten.

Vad Ingerid inte vet är att Olav älskar en annan, fiskardottern Brigida från Orkney som han har tagit som frilla. Henne lärde vi känna i förra boken, hon var god vän med kungadottern Maria. Brigida är mycket svartsjuk, och har svurit på att Ingerid aldirg kommer få Olavs kärlek. Hur ska Ingerid kunna finna sig tillrätta i sitt nya land, tillsammans med en man som inte bryr sig om henne?

Precis som förra boken var även den här lite seg alldeles i början, men snart kom handlingen igång. Så småningom blev det riktigt spännande, när trolldomsanklagelserna kastades fram och tillbaka. :)

Ranma ½ del 9 - Det blå bandet

Ranma ½ del 9 - Det blå bandet
av Rumiko Takahashi

Kodachi, hon med de svarta rosorna, är tillbaka och försöker slå klorna i Ranma, den här gången genom att bjuda på mat och kakor. Samtidigt är hennes bror Kuno (Kuno är egentligen efternamnet, men han brukar oftast kallas för det) ute efter "Flickan i fläta", det vill säga Ranma som tjej. De båda syskonen har ingen aning om att Ranma byter kön lite då och då. Att Kuno dessutom är kär i Akane, som är förlovad med Ranma, gör inte saken enklare.

Och när du inte trodde att det kunde bli mer invecklat... Så dyker det upp en ny person! :)

Del 10 (av totalt 38) ska komma ut den 26 augusti.

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen
- Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia

Bonjour tristesse

Ett moln på min himmel (Bonjour tristesse)
av Françoise Sagan

Mera sommarlov (jadå, jag har valt min semesterläsning med omsorg). Cécile är sjutton år och har just misslyckats totalt med sina tentor. Men det bekymrar varken henne eller hennes far, som båda är lättsinniga och nöjeslystna. De har hyrt ett hus på rivieran över sommaren och har sett fram emot det slappa livet där länge. Pappan har tagit med sig Elsa, som är hans älskarinna för tillfället, och Cécile träffar Cyril, en ung man som hon tycker är roande ridderlig.

Men när pappan byter ut Elsa mot Anne förstör han samtidigt Céciles slöa tillvaro. Anne är en väninna till Céciles döda mor, och Cécile beundrar henne verkligen. Hon har klass, är ambitiös och duktig, och hon har synpunkter på hur Cécile borde vara. Hon borde t. ex. sluta umgås med Cyril och ägna sig åt förnuftiga saker istället. Framför allt borde hon använda sommaren till att plugga så att hon kan göra om tentorna till hösten. Det här är absolut inte något Anne gör för att vara elak, utan för att hon bryr sig om Cécile.

Cécile inser att både hon och pappan kommer göras om för att passa in i Annes värld, och att de så småningom kommer trivas med det. Men Cécile vill inte, och trots att hon alltid har tyckt mycket om Anne måste hon på något sätt utmanövreras.

Ganska så bra bok. Jag gillar språket och stilen, men jag vet inte om jag kommer minnas så mycket av den. Den var tydligen en sensation/skandal när den kom ut. Françoise Sagan var bara nitton år då och borde tydligen inte ha vetat så mycket om de ämnen som boken behandlar, eller hur det nu var. Mitt exemplar av boken heter "Ett moln på min himmel", men det verkar som om åtminstone den senaste (?) svenska utgåvan har fått behålla originaltiteln "Bonjour tristesse", som väl är liiite mer känd.

Drakvinden

Drakvinden
av Inger Edelfeldt

Det är sommarlov och elvaåriga Nina åker ut på landet, precis som varje sommar. Hon är inackorderad på en gård, och familjens yngsta dotter Liv har blivit hennes bästa vän. Men i år är det nåt som är annorlunda. En stuga som tidigare stått tom har hyrts ut till en familj från Stockholm, och de har en son som är ungefär i Ninas och Livs ålder. Plötsligt kommer han och vill vara med i flickornas lekar. Han bara förstör tycker Nina, men det verkar som om Liv vill leka med honom. Åtminstone ibland.

"Det där ser ut som en barnbok. Varför läser du en barnbok, Ik?" frågade min syster. (Ik, det är jag det.) För att den är bra så klart! Och det är väl ingen ovanlighet att jag läser barnböcker... Just den här boken läste jag faktiskt nån gång när jag verkligen var liten också, men jag kom inte ihåg så mycket av den.

Väldigt bra och somrig bok i alla fall. På ett sätt är Ninas sommar väldigt idyllisk med högrottor, saft och bullar och Biggleslekar i en gammal bil, men den är långt ifrån perfekt. Och det är just det som är så bra med boken.

................

Det blir många uppdateringar idag. Har varit hos mina föräldrar en vecka och läst många böcker men inte uppdaterat så mycket (modem...).

Die Sekretärin

Die Sekretärin
av Ingrid Noll

Syns inte här, men det här boken är hur liten som helst. Kanske 10 cm hög. :)

Förresten, Jenny från Bokskogen (om du läser detta), ser du vems ögon det är på framsidan? Populär tjej. :)

Boken innehåller "drei Rachegeschichten" (tre hämndberättelser), som det står på framsidan. I den första novellen, "Die Sekretärin" (Sekreteraren (kvinnlig sådan)), är det en sekreterare som äntligen får tillfälle att hämnas på sin före detta chef som hon hade ett förhållande med för tjugo år sedan. "Goldene Löffel" (Gyllene skedar) handlar om en hushållerska som irriterar sig på sin arbetsgiverskas jobbiga släktingar. Och den sista och längsta berättelsen "Herr Krebs ist Fisch" (Herr Kräfta är fisk) handlar om horoskop och en gift musiklärare som attraheras av en elev.

Bra och elakt roliga noveller, men lite svåra att förstå ibland. Jag tror att det är besvärligare att läsa noveller än romaner på språk som man inte behärkar så bra. I en roman kan man bara bortse från eventuella obegripligheter utan att det gör så mycket, men en novell tar ju ofta en lite oväntad vändning på slutet och då är det ju synd om det dyker upp en massa ord man inte kan just där. I en av de här tre novellerna hände just det. Jag fattade själva andemeningen, men det viktigaste ordet hade jag aldrig hört förr. Sen slog jag upp det och det visade sig att jag hade gissat ungefär rätt på vad det betydde. Ska dock inte avslöja vilket ord det var. :)

I taket lyser stjärnorna

I taket lyser stjärnorna
av Johanna Thydell

Den här boken hade jag hört mycket gott om. Det är författarens debutbok, som vann Augustpriset för bästa barn-/ungdomsbok förra året och "alla" har läst och tyckt om den. För ett tag sen kom den i pocket och då köpte jag den äntligen. Ett köp jag är väldigt nöjd med, för det här är en bra bok!

Jenna är tretton år och har just börjat sjuan. Hon bor med sin mamma, bara de två. Pappan är bara ett telefonnummer som hon aldrig har kommit sig för att ringa. I mer än halva Jennas liv har mamman haft cancer. På sista tiden har den blivit värre och mamman blir allt bräckligare. Jennas mormor kommer och hjälper till ibland, och det tycker inte Jenna om. Mormor ska inte komma och göra intrång i deras liv, försöka uppfostra Jenna och ändra på en massa saker!

Mormor får förlåta, men Jenna har andra saker att tänka på än mammas cancer (den har hon ju haft ganska lång tid att vänja sig vid...) också. Och hon vill absolut inte bli känd som "hon som har en mamma som har cancer". Därför vill hon inte att nån i skolan (utom bästisen Susanna förstås) ska känna till det. Jenna och Susanna tillhör inte de populära tjejerna i skolan. De gillar hästar och tänker aldrig börja dricka, röka eller sminka sig. Fast Jenna känner sig lite lockad av de här sakerna ändå... Och så är det Sakke som är supersnygg men inte lägger märke till en som Jenna, och taskiga klasskompisen Ulrika (Ullis Knullis) som står för allt som Jenna och Susanna hatar.

Johanna Thydell skriver om Jenna på ett väldigt trovärdigt sätt. Ibland i ungdomsböcker kan det helt plötsligt dyka upp något som visar det är vuxen som skriver och att han/hon beskriver bokens karaktärer liksom uppifrån. Det är nästan som ett hack i en skiva. Men i "I taket lyser stjärnorna" la jag inte märke till några "hack". Jag är visserligen ungefär dubbelt så gammal som Jenna, och t.o.m. äldre än författaren. Fast trots min höga ålder är jag ganska säker på att Johanna Thydell har lyckats med den här boken. :) Hoppas hon skriver fler i framtiden.

Vad är det som finns i skogen barn?

Vad är det som finns i skogen barn?
av Beate Grimsrud

Beate Grimsrud återvänder här till familjen Larsen, som hon skrev om i "Jag smyger förbi en yxa", men de båda böckerna liknar inte varandra särskilt mycket. Språket och stilen är annorlunda. Dessutom har det gått en tid, och de sju syskonen är vuxna nu. Den näst yngste brodern, Jon, är nitton år och har inte kommit tillbaka efter en fjälltur. Lydia, som var huvudpersonen i "Jag smyger förbi en yxa", och Anders åker för att hjälpa till i sökandet. Det är detta som är den yttre handlingen. Handlingen sträcker sig alltså den här gången bara över några dagar, medan vi i den förra boken fick följa Lydia under hela hennes barndom.

I första halvan av "Vad är det som finns i skogen barn?" är det mest Anders tankar vi får ta del av, och ibland Lydias. Sedan ändras det. Anders och Lydia står varandra väldigt nära, men de är inte särskilt lika. Anders funderar och Lydia vill ha resultat. Jon också, men han är mer en spänningssökare. Så är han vilse eller har han slagit sig fördärvad? Eller har han gjort sig själv något? Det sista är något alla tänker, men som man helst inte vill uttala.

Det var roligt att återse familjen Larsen och se vad som har förändrat sig. Det mesta, faktiskt. Men det här är inte alls en upprepning av den första boken om dem. Här är det nya perspektiv och händelser. Även om det dyker upp en hel del barndomsminnen så är det för det mesta helt andra episoder än de som vi redan känner till. Jag tycker att det här är en bra bok, men den tilltalade mig inte riktigt lika mycket som "Jag smyger förbi en yxa". "Vad är det som finns i skogen barn?" är en fristående fortsättning, men jag skulle tro att den funkar bättre om man har läst den tidigare boken.

Renhetens pris

Renhetens pris
av Bergljot Hobæk Haff

Munken Desiderius nedtecknar här minnena av sitt första uppdrag för Inkvisitionen, ett uppdrag som kom att påverka honom mycket starkt. En ung nunna i ett förfallet kloster sägs ha fött djävulens barn, och Desiderius uppgift är att göra efterforskningar i fallet.

Desiderius är ung för att vara inkvisitor, hans karriär inom kyrkan har varit snabb. Han har aldrig känt sina föräldrar och kom till ett strängt kloster redan som barn. Där utmärkte han sig genom att pålägga sig själv ovanligt hårda botövelser. Samtidigt ogillade han att straffas för förseelser han faktiskt begått. Det är två dödssynder han alltid har haft särskilt stora problem med, och högmod är den ena. Han är i alla fall perfekt för sitt uppdrag - nitisk och fullständigt likgiltig inför de anklagades lidande.

Det han gräver upp i fallet med den unga nunnan Beatrize leder till att han så småningom får veta mer om sig själv. Det får sina följder...

En välskriven bok, och författaren måste ha gjort grundlig research. Det tog lång tid för mig att läsa, för språket kändes svårare än vad jag är van vid (den är på norska alltså, även om titeln lika gärna kunde varit svensk). Lite högtidligare och mer gammaldags kanske? Det passar ju till berättelsen. Men även om läsningen gick så långsamt så tyckte jag att boken var väldigt bra. Den var visst nominerad till Nordiska rådets litteraturpris också.

Födelsedag!

Idag är det ett år sedan jag skrev det första inlägget här i min bokdagbok. Tänk som tiden går. :)

Första inlägget!

Vänskap?

Vänskap?
av Margit Sandemo

Tredje boken i Margit Sandemos pågående serie Blåljus!. Det ska inte bli mer än sex, så då har jag redan läst halva då. De två tidigare heter "Alarm" och "Anrop". Del fyra har kommit ut i Norge och heter "Nødsignaler" där. Misstänker att den kommer heta något väldigt likt på svenska. :)

De här böckerna utspelar sig i nutid, och för ovanlighets skull innehåller de inte en massa övernaturligheter. Bara några små... Det handlar om ambulanspersonal, deras jobb och inbördes relationer. Jag tycker egentligen inte att serien är särskilt bra, men jag måste absolut läsa den ändå. Måste ju kunna diskutera med sina "sandemovänner", inte minst om vilka vi tror kommer bli par till slut. Det är ganska typiskt Margit att om man har tio personer i ett rum... så kommer det att vara fem par när berättelsen är slut. Fast först måste några förälska sig i fel person och så där, men allt brukar ordna sig till sist.

Det var en sak i just den här boken som jag störde mig på, men jag vill ju inte avslöja nåt ifall någon har tänkt läsa den. I alla fall kändes det som om Margit hade "målat in sig i ett hörn" när det gällde en sak och att hon valde en alldeles för enkel utväg. Annars introducerades några nya karaktärer och de var rätt kul. :)

Den unge Werthers lidanden

Min bror läser Goethes "Den unge Werthers lidanden" och beskriver den så här:

"...jag diggar den unge Werthers lidanden stenhårt. Jag älskar bokens bisatser och förhållandet till de förbjudna tankarna. Känslorna av och till känslorna beskrivs så solklart. Grundhållningen, att alla andra människor är defekta, är snillrikt dold bakom kärlekspoesi. Människans sanna natur är destruktivitet. Och fotnötterna i min upplaga är obetalbart fräcka vilket dock helt döljs med ett högtidligt språk, jag önskar jag själv hade skrivit boken."

Jag läste den för ett antal år sedan och höll på att irritera ihjäl mig på den unge Werther. Dö nån gång då! Borde jag läsa om den kanske? Jag har uppenbarligen missat nåt.

Jag har förresten samma fotnoter (-nötter?) i min upplaga, så de är väl original.

Snöänglarnas land

Snöänglarnas land
av Annika Holm

Tomi bor i Nicaragua tillsammans med sin mamma, sina halvsyskon och tyvärr också mammans man Roger. Roger är visserligen snäll ibland, men inte när han har druckit och det gör han ofta. Var Tomis pappa finns är det ingen som vet. Han försvann i kriget, kanske är han död. Familjen är fattig och Tomi längtar efter ett annat liv. När Roger får jobb som chaufför åt några svenskar och Tomi lär känna den snälla Anna, hennes man Axel och deras son Filip bestämmer hon sig för att flytta till dem i Sverige. Och Tomis mamma och Annas familj kommer faktiskt överens om att Tomi ska adopteras och komma till Sverige.

Men Sverige är fullt av nya saker och besvikelser. Det är kallt och allt är ovant, och dessutom tjatar Tomis nya familj hela tiden om att hon ska lära sig svenska. Det hade Tomi inte tänkt på, för i Nicaragua pratade ju Anna alltid spanska. Men hon får inte gå i kompisen Ellens klass och inte börja med simlektioner förrän hon har börjat prata svenska. Orättvist, man behöver väl inte kunna svenska för att lära sig simma!

Förresten, är hennes mamma i Nicaragua fortfarande hennes mamma nu?

Tomi har ett mycket häftigt humör, och när hon snokar reda på att familjen har skrivit och frågat hennes mormor om detta är Tomi rädd för att de inte vill ha henne längre.

Det som är lite konstigt i den här boken är att Tomi, som är omkring tio år, bara bestämmer sig för att flytta till ett annat land och både hennes egen mamma och familjen hon har valt ut går med på det utan vidare. Det känns inte helt naturligt, tycker jag. Annars är det en helt okej, lättläst barnbok. Jag kommer nog läsa den andra boken om Tomi, "Törnrostaggarnas tid", också.

The League of Extraordinary Gentlemen volume 1

The League of Extraordinary Gentlemen volume 1
av Alan Moore
Illustrerad av Kevin O'Neill

Var i Annas familjs hus i helgen (Anna är min brors flickvän) och snokade i hennes pappas seriesamling. :) Passade på att läsa det här seriealbumet, som jag egentligen hade tänkt köpa nån gång när jag tycker jag har råd. Det är mycket möjligt att jag gör det ändå, men nu kan jag skjuta det lite på framtiden.

Året är 1898. Mina Murray har fått i uppdrag att samla ihop en grupp äventyrare som ska ta hand om en del knepiga uppdrag för Englands räkning. Henne känner man ju igen från Bram Stokers "Dracula". Hon är numera skild från Jonathan Harker och har tagit tillbaka sitt flicknamn. Hon är både korrekt och supertuff, vilket kan behövas med tanke på vilka hon ska vara ledare för. Dr. Jekyll är inga problem, men Mr. Hyde är lite värre... Och så har vi kapten Nemo, den osynlige mannen (från en H. G. Wells-historia tydligen) och äventyraren Allan Quatermain (från någon/några romaner som jag aldrig hade hört talas om innan jag googlade "quatermain"). Det är väl kanske inte direkt hög moral som kännetecknar det här gänget...

Förutom de litterära personerna i The League... dyker det upp karaktärer som Auguste Dupin från Poes "Morden på Rue Morgue", Sherlock Holmes, the artful Dodger (från "Oliver Twist") och... Pollyanna. Och säkert många många fler som jag inte lade märke till eller kommer ihåg nu. Det förstör nämligen inte alls historien om man missar referenserna, men de man upptäcker är rätt kul. Åh, en av karaktärerna ska enligt uppgifter jag hittade på nätet vara en förfader till James Bond, men jag vet inte om det är bekräftat av Alan Moore.

Själva historien består först av att samla ihop allesammans och sedan måste de rädda världen. Det hela är skrivet som en gammaldags äventyrsberättelse och redan i förordet får man veta att man kommer få lära sig att kvinnor är besvärliga, kineser är intelligenta men onda och att laudanum är nyttigt i måttlig mängd. :) Teckningarna passar naturligtvis också in i stilen.

Jag gillar det här och kommer säkert läsa volym 2 också.

Det finns en film, som förkortas LXG och lär vara skitdålig, men som kunde vara kul att se. Fast när jag såg From Hell (även den baserad på ett seriealbum av Alan Moore) klagade jag hela tiden på att den avvek för mycket från serien. Skillnader mellan "The League of Extraordinary Gentlemen"-serien och filmen lär bl. a. vara att det är Quatermain (Sean Connery) som är ledaren, att den osynlige mannen heter nåt annat (den som har rättigheterna till H. G. Wells verk lät dem inte använda namnet?) och att en vuxen Tom Sawyer är med i gruppen.

Om någon skulle undra så är det här seriealbumet inte tänkt för barn. Absolut inte. Någonstans i albumet avråds t.o.m. kvinnliga läsare (som ju är mycket känsligare än män) från att läsa nästa kapitel. :)

Jag smyger förbi en yxa

Jag smyger förbi en yxa
av Beate Grimsrud

Lydia är nummer tre av sju syskon som växer upp i ett blått hus i Norge på 70-talet. Pappan har problem med att behålla sina jobb och det finns inga pengar. Familjen är rätt udda. Mamman vill gärna att allt ska gå rätt till och att de ska vara som andra, men hon vet inte riktigt hur man gör. Äldsta systern Rakel, den enda av syskonen som inte är rödhårig, är den som har mest koll på hur det borde vara och hon vill helst ha så lite som möjligt med de andra att göra. Hon drömmer om ett vanligt liv och samlar på saker som hon ska ha när hon flyttar hemifrån.

Boken består av korta kapitel, vissa är skrivna i första person, andra i tredje, men det är i stort sett alltid Lydias tankar vi följer. Hon bryr sig inte så mycket om att vara normal, tycker bara att det är tråkigt att föräldrarna inte har råd med riktiga fotbollsskor åt henne. Sport är det som Lydia är bra på, och hon vill gärna bli bäst på något. Det här med skola och kompisar funkar inte så bra för henne.

Det är förresten inte bara pengarna som är ett problem i familjen, som läsare får man absolut ett intryck av att det är mer. Men Lydia har en förmåga att ignorera det som är obehagligt (smyger förbi en yxa?), och dessutom vet man aldrig riktigt om hon hittar på eller minns fel. Början av boken, Lydias tidigaste minnen, är väldigt osammanhängande. Efterhand som hon blir äldre kan hon lättare sortera intrycken och berättelsen blir lite mer lättläst.

Anders är förresten också viktig för Lydia. Det är hennes ett år äldre bror, och det av syskonen som hon står närmast. Fast de är nog inte särskilt lika. Anders tycks vara en drömmare som uppfinner omöjliga saker i tankarna, men inte gör så mycket. Något enstaka kapitel är berättat ur hans synvinkel, och något ur Rakels, annars är det Lydia som står i centrum i boken. De fyra yngre syskonen beskrivs inte särskilt ingående. Minstingen Malte har något slags förståndshandikapp, och så är det ett tvillingpar (flicka och pojke) och en pojke till.

Jag tycker att boken är väldigt bra. Stilen gör att det inte alltid är så lätt att förstå, men på ett bra sätt, inte alls som "Vid Grand Central Station där satt jag och grät". Den var skriven på ett sätt som gjorde att jag knappt lyckades registrera ordens innebörd, medan "Jag smyger förbi en yxa" är en sån bok som man får fundera lite över och spekulera kring vad som egentligen hände och hur de andra familjemedlemmarna uppfattade samma händelser.

Jag hade läst boken innan, men Tussa skrev om "Å smyge forbi en øks" nyligen och då blev jag inspirerad till att äntligen läsa om den. Jag hade ändå planerat att göra det innan jag läser nästa bok om Lydia och syskonen - "Vad är det som finns i skogen barn?" (som jag köpte för ganska länge sedan).

Två barnböcker av Ester Ringnér-Lundgren

Tussi på vinterlov
April, april, Tussi!
av Ester Ringnér-Lundgren

Det kanske är lite fel årstid att läsa en bok som utspelar sig runt jul, men det är just "Tussi på vinterlov" gör. Tussi har jag läst om tidigare, i "Det spökar för Tussi". Trevliga gamla barnböcker av samma författare som skrev bl. a. Lotta-böckerna. Ja, trevliga är definitivt rätta ordet för att beskriva dem.

Tussis familj ska för första gången tillbringa julen i sin stuga på landet. Det handlar mycket om julförberedelser och Tussi får ett par skidor i julklapp. Hon som var så glad över att hon inte hade några skidor, för det innebar ju att hon slapp följa med kompisen Nora och åka i läskiga backar.

"April, april, Tussi!" är den bok som kommer närmast efter i serien. Det ska vara basar till förmån för barn i fattiga länder på Tussis skola, och Tussis klass ska göra en tidning. Nora är på besök i Stockholm just den dagen, och hon hamnar i bråk med en jobbig pojke i Tussis klass. Måndagen efter är det den första april, och då är det dags att luras.

Ny Alvin Maker-bok

Jag och Kristin såg den sjätte boken i Orson Scott Cards Alvin Maker-serie på SF-bokhandeln. Hade ingen aning om att den fanns, men den kom visst ut redan förra året. Måste ha! Men jag vill ha den i pocket (mycket billigare!), så då får jag vänta tills oktober. Undrar hur många böcker det ska bli förresten. Den första kom ut 1987, så om det ska bli fler kan jag tänka mig att man får vänta länge.

Alla de tidigare böckerna fanns förresten helt plötsligt i pocket med likadan design. De jag har ser helt olika ut. Grr, jag vill ju ha fina matchande böcker. :(

Vid Grand Central Station där satt jag och grät

Vid Grand Central Station där satt jag och grät
av Elizabeth Smart

(Hmm, hette inte den där amerikanska tjejen som blev kidnappad av en religiös galning också Elizabeth Smart? Det här är en annan E S alltså. Den här E S var från Kanada och levde mellan 1913 och 1986.)

Det här är en bok där språket nog kan beskrivas som poetiskt. Lite väl poetiskt. Jag fattar inte ett dugg ju. Det är fullt med liknelser, antydningar och vackra ord, och jag kan läsa flera sidor utan att något fastnar. Boken beskrivs dessutom som en feberdröm på baksidan. Men om man inte är så förskräckligt opoetisk som lilla jag så kan man säkert uppskatta den. Ibland dyker det upp nåt som jag gillar, men det är inte så ofta. Att jag läste ut boken berodde väl mycket på att det var 120 sidor med stor stil...

Det verkar som om boken handlar om Elizabeth Smart själv och hennes kärlekshistoria med George Barker. Han var gift med nån annan och det var en massa trassel och tragik. Det stod att läsa om detta i förordet av Heidi von Born, annars vet jag inte om jag hade fattat det...

Bergtagen

Bergtagen
av Margit Sandemo

Liv Larsen är inte som andra sjuttonåringar. Hon är barnslig och låter ofta fantasin skena iväg med henne. Hennes föräldrar tycker att hon är hopplös, medan de nästan dyrkar marken där hennes vackra och ytliga syster Tulla går. Folk är vana vid att inte ta Livs vilda historier på allvar, så när hon ser en man bli skjuten och han dör i hennes armar är det ingen som tror henne. Det finns ju inget lik där hon sa att det skulle finnas. Liv måste själv bege sig upp till Månedalen, där mannen har gömt undan några dokument som hans mördare var ute efter. Hon får hänga på en grupp forskare som ändå ska upp dit.

Gruppens ledare är Jo Barheim, en man som Liv har träffat en gång tidigare och som hon kände förstod henne. Men han ser henne bara som ett barn, och det är inte vad Liv vill.

Ännu en typisk Sandemohistoria. Ultimat mysläsning, där de elaka får vad de förtjänar i slutet. :)

En lustig sak var att Jo, som är supersnygg och -manlig, livserfaren, en auktoritet, gruppens naturlige ledare och det är ingen ände på allt han är, är 24 år. Hahaha. Det var ju väldigt vuxet det. På beskrivningarna verkar han egentligen mycket äldre, men det är väl för att det inte vara upprörande stor åldersskillnad på honom och Liv som åldern inte är högre.

------------------------------------------------------------

Här är förresten en kul krönika - Vem fan läser Margit Sandemo?. (Tack för tipset, CamillaH.)

Kranes konditori

Kranes konditori
av Cora Sandel

Katinka Stordal är den bästa sömmerskan i den lilla norska staden. När hon vill alltså. Men nu vill hon visst inte. Hon sitter på Kranes konditori och dricker vin tillsammans med den svenske hamnarbetaren Kubben, och hur mycket folk än försöker övertala henne så vägrar hon gå hem. Hon orkar inte med alla krav längre. Hon och hennes man har gått ifrån varandra och nu måste hon försörja sig själv och de båda halvvuxna barnen. Egentligen ville hon använda sin talng till att skapa vackra kläder, men det finns inte många tillfällen till det. Man förväntar sig att hon ska tacka ja till alla uppdrag, att hon ska arbeta hårt och framför allt att hon ska vara tacksam över allt som folk gör för henne (att de ger henne sömnadsuppdrag och kanske lite matrester t. ex.). Nu sitter Katinka alltså på Kranes konditori istället för att sy klart klänningarna som stadens fina damer ska ha på stadens hundraårsjubileum om bara ett par dagar. Det är skandal, och skvallret går. Ingen utom Kubben har någon förståelse för henne, och de flesta är eniga om att fru Krane måste ta på sig en del av skulden. Det är ju hennes konditori de sitter på.

Lite småtråkig bok nästan, men ju mer jag tänke på den desto bättre tycker jag att den var. Idag skulle man säkert säga att Katinka var utbränd, eller på väg att bli utbränd, men det var det väl inget som brydde sig om där och då. Speciellt Katinka, som är fattig och lite annorlunda, har ingen rätt att klaga eller vara missnöjd med sin situation. Men de som är snarast att fördöma henne är de som väl inte ens löper risk att få den här typen av problem.

Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia

Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
av Rumiko Takahashi

Ja, här händer det en massa. Schampo har ett medel som hon säger kan bota Ranma från att förvandlas till flicka vid olämpliga tillfällen, och han ska få det om han vill gå på en dejt med henne. Men kan man verkligen lita på Schampo? :)

I Kina ska det i alla fall finnas en källa som kan göra Ranma normal. Akane (som är förlovad med Ranma, mot bådas vilja) ska spela Julia i en teatertävling. Eftersom hon är så eftertraktad är det en hel hög som vill vara Romeo. Fast Ranma är förstås bara ute efter förstapriset - en resa till Kina. Vem som ska få bli Romeo görs inte upp i förväg utan alla försöker utmanövrera varandra under tävlingens gång. Att de inte har nån direkt koll på vad pjäsen handlar om hindrar dem inte.

Skojigt. :)

Del 9 (av totalt 38) ska komma ut den 29 juli.

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen

Don Quijote

Don Quijote
av Miguel Cervantes

Äsch, den här var ju inte så bra som jag hade tänkt mig. De norska bokklubbarna frågade ju en massa författare och kom fram till att just "Don Quijote" är världens bästa bok. Fast det tycker inte jag.

Don Quijote är en fattig spansk adelsman som har läst för många riddarromaner (som var väldigt populära på den tiden) och tror att de är på riktigt. Dessutom tror han att han själv är en kringvandrande riddare och ger sig ut för att döda jättar, rädda prinsessor och liknande. Allt gör han till ära för sitt hjärtas dam, en sådan har nämligen alla riddare i romanerna. Han har valt ut en bondflicka från orten, men för honom är hon den ädla Dulcinea av Toboso, och henne dyrkar han på avstånd. Hans "stridshäst" är i själva verket gammal och sliten, hans rustning är skrattretande och hans vapendragare är en trög bonde vid namn Sancho Panza. Tillsammans råkar de ut för en mängd missöden, eftersom Don Quijote tolkar omvärlden som han vill (väderkvarnar är elaka jättar, en religiös procession med en madonnabild är ondskefulla trollkarlar som för bort en vacker prinsessa etc.) och Sancho Panza inte kan övertyga honom om att han har fel. Sancho låter sig dessutom ofta dras med i fantasierna, särskilt när Don Quijote lägger ut om hur rikligt vapendragaren ska belönas så småningom.

Det är kul att ha läst en sån här oerhört känd bok. Alla har väl hört talas om uttrycket "att slåss mot väderkvarnar". Tyvärr lyckades den inte helt fånga mitt intresse. Det är för mycket dråpliga äventyr hit och dit och jag blir aldrig riktigt engagerad i personerna. Fast min utgåva är visst lite förenklad, kanske är det därför. "Don Quijote" kom ut för första gången 1605, och måste vara en av de äldsta böcker jag har läst.

Vi på Saltkråkan

Vi på Saltkråkan
av Astrid Lindgren

Det är väl nästan så att jag inte behöver skriva nåt om den här. Har man inte läst boken så har man ju sett TV-serien, eller hur? Men om du nu har tillbringat hela livet i en garderob (utan TV eller böcker) så handlar det om familjen Melkersson (velige pappa Melker, duktiga storasyster Malin, bröderna Johan, Niklas och Pelle) som kommer till ön Saltkråkan som sommargäster. Till att börja med så ser inte Snickargården, som de hyr, mycket ut för världen, men de börjar snart trivas.

Bofasta på Saltkråkan är bl. a. Tjorven, som är i Pelles ålder, hennes stora hund Båtsman, hennes systrar Teddy och Freddy, som är i samma ålder som Johan och Niklas, och lite annat folk. Det finns alldeles för många som vill uppvakta Malin, enligt hennes bröder, men så är det jämt. Den rätt så besvärliga Stina, som är lite yngre än Tjorven och brukar besöka sin morfar på Saltkråkan, vill försöka hitta en förtrollad prins åt Malin. Tjorven, Pelle och Stina leker och blir ovänner omvartannat, och flickorna bråkar om vem som ska få leka med Pelle. Och så finns det en massa djur att leka med och ta hand om. De fyra äldre barnen bildar en hemlig klubb. Melker trasslar till det mesta och Malin ordnar allt.

Haha, det hade ni ingen aaaaaning om.

Jag har läst alldeles för få Astrid Lindgren-böcker. Vet inte varför, jag tycker ju att de är bra. Måste göra nåt åt det. Att läsa böckerna är väl ett ganska bra sätt...

Ich habe einfach Glück

Ich habe einfach Glück
av Alexa Hennig von Lange

Det här är en tysk ungdomsbok och till att börja med ska jag tala om att den här boken finns på svenska också. "Vilken tur jag har" heter den. Så, nu kan du läsa vad den handlade om och vad jag tyckte om den.

"In der Schule bin ich immer fröhlich. Alle denken, Lelle hat ein sonniges Gemüt." (Min översättning: I skolan är jag alltid glad. Alla tror att Lelle har ett soligt humör.) Så inleder femtonåriga Lelle berättelsen om sig själv och ett par händelserika dagar i sitt liv. Hemma är Lelle helt annorlunda. Hennes mamma oroar sig för henne, särskilt över att hon inte vill äta. Men hon oroar sig minst lika mycket för Cotsch, Lelles sjuttonåriga syster. Ibland oroar sig mamman för sig själv också. Hon brukar inbilla sig att hon har hjärtproblem eller nåt i den stilen. Och då blir Lelle också orolig, för hur jobbig mamman än är och hur mycket hon än inkräktar i Lelles privatliv så tycker hon ju ändå om henne. Dessutom vill hon inte bli lämnad ensam med pappan.

Ja, det finns en pappa i familjen också, men han är mest på jobbet eller i källaren och putsar sina skor. Han oroar sig minsann inte för de övriga familjemedlemmarna, och de bryr sig inte heller så mycket om honom. Fast egentligen är det mycket som kretsar kring honom ändå. "Vi kan ha det trevligt bara vi tre", säger mamman. "Det går utan pappa." Och så är hon ledsen för att han inte längre vill gosa med henne. Cotsch upplyser Lelle om vad mamman egentligen menar med "gosa" och råder mamman att skilja sig (men det gör man bara inte, enligt mamman). Supersnygga Cotsch, alltid med en ny pojkvän, får utbrott när hon anser sig förbisedd (ofta) och kan vara ledsen i flera dagar om någon kritiserar henne. Hon säger att hon hatar pappan. För några år sen skrev hon ett brev till honom där hon förklarade allt, men det har han inte läst än. Cotsch går hos psykolog och har fått för sig att pappan är "übergriffig" (nåt i stil med "övergreppsbenägen", borde det väl betyda?). Så nu vågar Lelle knappt vara ensam med pappan.

I huset bredvid finns en pojke som bara är ett par år äldre än Lelle, men som ändå bor alldeles ensam. Hans föräldrar är döda (Lelles föräldrar säger att de var tablettmissbrukare). Arthur, som han heter, är slafsigt klädd, och Lelles föräldrar tror att han är kriminell. När han råkar köra på Lelles mamma med moped får Lelle upp ögonen för honom...

Bra bok! Lelles funderingar och de problematiska relationerna i familjen känns trovärdiga. Det jag inte tyckte var så bra var slutet. Det tog liksom bara slut, och trots att det hade hänt flera dramatiska saker så hade de inte lett till något. Jo, kanske något, men fortfarande har jag ingen aning om hur det ska gå. Men nu har jag fått reda på att det finns två andra böckr om Lelle. Den ena, "Erste Liebe", ska komma ut i höst och är en fortsättning på "Ich habe einfach Glück". Det finns också en en barnbok, "Lelle", som handlar om när Lelle och Cotsch var små. Intressant grepp. Jag måste läsa de böckerna också.

Ett oskrivet blad

Ett oskrivet blad
av Marie Hermanson

Reine lever ett ensamt och händelselöst liv. Han är femtiosex år och förtidspensionär, har inte kontakt med några släktingar och har väl bara en vän. Ibland går han i kyrkan, för musikens och stämningens skull.

En dag går han till en frikyrka, för att få lite variation, men tycker inte att han passar in. Så får han syn på en kvinna som inte heller verkar passa in och som står och kämpar med att få på sig kappan. Plötsligt upptäcker han att han har hjälpt henne med kappan och dessutom bjudit henne på café. Hon heter Angela och äter kakor med stor njutning. Annars är hennes ansikte väldigt uttryckslöst, hon verkar inte ha så mycket personlighet, inget förflutet, hon har nästan inga möbler i sin lägenhet. Reine och Angela börjar umgås och när han friar tackar hon ja. Reine tycker om att lära henne saker, och verkar trivas med att hon är så tom. När de sedan får en son blir livet helt perfekt. Reine har alltid sett på sig själv som en som står utanför det normala livet, men nu har han plötsligt fru, barn, bil, sommarstuga. Det hade han aldrig kunnat drömma om.

Men idyllen går snart i kras. Sonen är svårt sjuk och det enda som skulle kunna rädda honom är en dyr operation i utlandet. Reine gör upp en vansinnig plan om hur de ska få ihop pengarna och Angela börjar uppvisa oroväckande personlighetsdrag. För naturligtvis har Angela ett förflutet, något som Reine kanske hade kunnat lista ut i tid om han hade varit lite mer intresserad.

En psykologiskt spännande bok, som visserligen inte var så bra som jag kommer ihåg att Marie Hermansons "Musselstranden" var, men ändå mycket bra. Jag får en ganska dyster känsla av boken. Reine som inte förväntar sig mycket av livet och Angela som inte tycks förvänta sig någonting alls. Känslan av att det här omöjligt kan sluta lyckligt. Det är välskrivet. Läs!

Det är förresten ett extra plus att boken utspelar sig i Göteborg, där jag bor. Visserligen är jag inte infödd och har inte full koll på stadens geografi, men många av platserna känner jag ju till.