Kati i Amerika

Kati i Amerika
av Astrid Lindgren

Är det en pickaninny på omslaget av den där Astrid Lindgren-boken? Eh, ja, det är väl det. Boken är tryckt 1951 och då var det väl en helt neutral bild. Om man skulle ge ut den här boken på nytt nu så kanske man inte hade valt just den här omslagsbilden (speciellt inte som originalutgåvan hade en annan bild på omslaget).

Tydligen ska "Kati i Amerika" vara baserad på en reportageresa som Astrid Lindgren gjorde i USA. Jag har egentligen inte tänkt på att hon jobbade med så mycket annat än bokförfattandet, men det är väl klart hon gjorde.

Kati är drygt tjugo år och bor i Stockholm med sin moster, som har uppfostrat henne ända sedan Kati förlorade sina föräldrar som mycket liten. Nu är det så att Katis pojkvän Jan har varit i USA och efter det är han visst expert på Amerika och håller aldrig tyst om sin resa. Kati tycker dessutom att nu har ju varenda människa besökt USA och hon vill ju inte vara sämre. Så hon och mostern åker dit för att se så mycket av landet som möjligt. Hon berättar underhållande om dejting och snabbköp och motell och annat som verkar ha varit helt okänt i Sverige på den här tiden. När hon reser i sydstaterna blir det plötsligt en allvarlig ton när hon berättar om segregationen där och pratar med både svarta och vita om hur de ser på saken.

Jag gillar gamla flickböcker (det känns ändå som en flickbok, trots att Kati är mer än tjugo år), speciellt om de har ett så eget och humoristiskt språk som de här. Det blir säkert lika roligt att läsa de andra två böckerna om Kati.

Torka aldrig tårar utan handskar - 2. Sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskar - 2. Sjukdomen
av Jonas Gardell

I den andra boken i Torka aldrig tårar utan handskar är aids-epidemin ett faktum. (Ni har väl sett TV-serien? Ni vet väl vilka som blir sjuka och dör? Annars får jag nog utfärda en mild spoilervarning.) I den första boken var HIV (som det inte hette än) något man hade hört talas om, men det var väl bara i framåtblickarna som folk faktiskt var sjuka och döende och visste om det? Men nu försvinner flera av Rasmus och Benjamins vänner. En av dem verkar bokstavligen försvinna. Reine, som knappt var med i TV-serien, och som plötsligt inte var med längre. Det är ungefär så det är i boken också, men här får läsaren veta precis vad som händer med honom.

Och så mitt bland alla dödsfall och begravningar så LÅTSAS Benjamins föräldrar att han inte finns längre. Eftersom han inte längre lever sitt liv på ett sätt som de kan godta så är han som död för dem. Jag tror nog att de föräldrar vars söner faktiskt dör hade haft svårt att förstå det resonemanget.

Det är många som bloggar om den här boken nu. Det måste ha varit första recensionsdatum igår. Jag har sett att flera saknar att få veta mer om Paul. Det blir spännande att se om han fortsätter vara mystisk i den sista boken eller om man får läsa hans livs historia. Av TV-serien att döma så är det den tredje boken som i så fall borde avslöja mer om Paul, även om det ju inte avslöjades så värst mycket på TV.

En smakebit på søndag (vecka 4)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag går direkt på smakbiten, tror jag. Huvudpersonen Najwa har just börjat på sitt nya städ- och barnpassningsjobb och pratar med mormodern i familjen hon ska jobba hos.

"Were you living in Khartoum?"
"Yes, in Khartoum."
"Lamya was born in Khartoum", she says. "Her father is Sudanese."
"Really?" My heart starts to pound as it always does when there is the threat that someone will know who I am, who I was, what I've become. How many times have I lied and said I am Eritrean or Somali?
(Leila Aboulela, "Minaret", s. 71)

Nu har jag tre

Idag skaffade jag lånekort på ett bibliotek till. Till Halmstads bibliotek den här gången. Det är så nytt och fint (biblioteket tänker jag främst på, men lånekortet också). Två böcker kom jag hem med också. Och kanske att jag kom hem med en hel påse böcker från Byring & bråte (Amnestys loppis i Halmstad) också ...

Att föda ett barn

Att föda ett barn
av Kristina Sandberg

Jag har redan gett ett par smakbitar ur den här boken och det kan ha framgått att jag gillar den. Den är riktigt, riktigt bra faktiskt. Jag tycker om språket, handlingen, beskrivningen av Maj, allting. Till och med alla tankar på mat. Jag tror aldrig jag har läst en bok, utom kokböcker, där man pratar så mycket om mat. Fast det är något som säger "jo, det har du visst", jag kan bara inte komma på vad det var i så fall. Jag tror inte att det är Poppy Z. Brites "Liquor" jag tänker på även om jag har för mig att det var mycket mat i den.

För Maj så är mat och städning det hon kan. Hon är inte lika duktig på att laga mat som mamman är, men hon är ju inte så gammal heller och mamman har varit kokerska, innan hon blev allvarligt sjuk i vad jag antar är tbc. De har aldrig varit rika i familjen, men de har varit ordentliga. Mormor var inte det, så då måste nästa generation ta i lite extra och alltid ha det rent och snyggt.

Maj har lämnat föräldrahemmet i Jämtland för att arbeta i Örnsköldsvik. Hon känner ingen i stan utom några på jobbet, så hon får ju nästan hänga på när väninnan vill göra något. Hon vill på någon dubbeldejt, som det väl inte hette på 30-talet. Det är meningen att Maj ska underhålla väninnans pojkväns kompis, som är äldre än dem och har ett fint sommarhus som de kan vara i. Och det råkar bli så att Maj blir gravid. Och 1938 skulle man helst gifta sig i så fall, annars var det inte bra.

Det är väl tur att Tomas faktiskt vill gifta sig. Men han och Maj känner ju inte varandra, och de verkar inte vilja lära känna varandra ens efter bröllopet. Framför allt är det väl Maj som inte vill veta av Tomas. Hon vill inte ha något barn och hon vill inte vara gift. Inte när hon är så här ung i alla fall. Och snart står det klart att hennes man har problem med spriten. Så hon städar och bakar och lagar mat och anstränger sig för att ingen ska kunna kritisera henne. För Tomas släkt vill gärna få kritisera henne.

Det blir spännande att se hur det här går. Lite vet man ju, eftersom det finns stycken om Majs liv som gammal här och var i boken. Men jag vill veta allt. Nästa bok, "Sörja för de sina", finns ju redan, men jag tror jag ska vänta på pocketen. och så ska det ju bli en tredje också. Maj är inte helt sympatisk, men jag gillar det också.

Det tredje testamentet

Det tredje testamentet I: Markus eller Lejonet vaknar
Det tredje testamentet II: Matteus eller Ängelns ansikte
Det tredje testamentet III: Lukas eller Tjurens andedräkt
Det tredje testamentet IV: Johannes eller Korpens dag
av Xavier Dorison och Alex Alice

Någon kan ha varit på biblioteket och lånat lite seriealbum ... Jag har varit lite nyfiken på Det tredje testamentet så när jag såg att alla delarna fanns inne så lånade jag den förstås. Det är dock inte riktigt hela serien. De här fyra albumen bildar en avslutad berättelse, men det finns ett femte (och fler på franska, tror jag) som är fristående från de här.

Det tredje testamentet är en äventyrsserie som utspelar sig på medeltiden, om en hemlighet med kopplingar till olika falanger inom kyrkan. Jag hängde inte riktigt med i alla olika vändningar. Hur många var det egentligen som ville åt hemligheten och vad hade de för motiv? Men spännade var det, och snyggt tecknat och färglagt.

Man bytte översättare efter de första två albumen (från förläggaren själv till någon annan) och det var nog ett smart drag. Jag tyckte att texten flöt bättre i de två senare albumen.

Albumförlaget har flera andra titlar som också verkar intressanta. Och Viktor Kasparsson har jag ju läst. Jag får titta lite mer i bibliotekets seriehylla.

Vem är Arvid Pekon?

Vem är Arvid Pekon?
av Karin Tidbeck

Det känns som att jag är sist på bollen, trots att jag har känt till "Vem är Arvid Pekon?" sedan den kom ut här om året. Mest för att jag känner förläggaren kanske ... Men nu har jag faktiskt läst novellsamlingen också. Det ni!

Jag gillar! Det är ju noveller av skilda slag och i skilda miljöer, men man kanske kan säga att det handlar om folk som hamnar i helt absurda situationer. Ofta resgerar de ändå som om det nästan vore något naturligt som händer. Det kommer nog bli mer Karin Tidbeck-läsning för mig.

En smakebit på søndag (vecka 3)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser fortfarande i boken som jag gav ett smakprov av förra söndagen. Fast jag har läst annat parallellt, så det är inte så konstigt att det tar tid.

Nu är huvudpersonen Maj gift, och hon känner inte sin man särskilt bra, och han är dessutom ganska mycket äldre än henne och från en mycket finare familj. De har ju bara gift sig för att de väntar ett barn ihop.

Det är en nervös oro kring Tomas ... ja att han går ut, kommer sent, luktar. Det är väl klart att hon känner att han luktar sprit. Och hela registret av tyngre ögonlock och märkliga rörelser med munnen. Nej, inte sludder och ramla, svänga med eldgaffeln och skrika kuken, och vara allmänt omöjligt. Inte så. Och hon vet väl inte vad som är brukligt i finare kretsar.
(Kristina Sandberg, "Att föda ett barn", s. 288)

Amerikanskt läsprojekt

Inte en läsutmaning, ett läsprojekt för 2013! Jag tänkte läsa de här böckerna som jag har plockat ur min SUB. Alla är amerikanska (ja, "Lolita" får väl också räknas som amerikansk även om författaren var ryss och boken gavs ut i Frankrike först?), från 1900-talet, klassiker och råkar vara Penguin-utgåvor allihop.

Om det inte skulle synas så bra på bilden så är det:
Dorothy Parker: "The Portable Dorothy Parker"
F. Scott Fitzgerald: "The Great Gatsby"
John Steinbeck: "Of Mice and Men" och "Cannery Row" (det var egentligen "Of Mice and Men" jag var ute efter)
Vladimir Nabokov: "Lolita"

Det var "The Great Gatsby" som jag plockade fram först, med en tanke om att kanske läsa innan filmen kommer. Men det råkade visst bli några fler.

Innan allt har blommat ut

Innan allt har blommat ut
av Inger Frimansson

Det var länge sedan jag läste något av Inger Frimansson. Jag kom att tänka på "God natt min älskade" när jag läste den här novellen. Inga likheter i övrigt, men utspelar sig inte delar av den boken också på en semesterresa utomlands? Den här novellens huvudperson Claire är på semester, i Sharm El Sheikh tror jag, och tänker på sitt liv hemma i Sverige. Lite deppigt faktiskt. Men det är självklart inget fel med det.

Om himlen smälter

Om himlen smälter
av Hassan Loo Sattarvandi

Kan man säga att Hassan Loo Sattarvandi är en ny författare för mig även om hans "Still" har funnits i min SUB i evigheter? Jag hade aldrig läst något av honom innan jag läste den här Novellix-novellen. "Still" har nog en större chans att räddas ur SUB-avgrunden nu, för "Om himlen smälter" gillade jag! Vad ska man säga att den handlar om? Hur en liten sak kan bli stor fast den inte hade behövt bli det? Man kan känna igen känslan i alla fall.

Syndafall i Wilmslow

Syndafall i Wilmslow
av David Lagercrantz

Efter att ha sett TV-serien The Bletchley Circle blev jag nyfiken på det hemlighetsfulla kodknäckandet på Bletchley Park under andra världskriget och det blev dags att plocka fram den här boken ur SUB:en. Alan Turing var matematiker och utvecklade maskiner som kunde lösa koderna i tyskarnas hemliga meddelanden. Och för övrigt spelade han en viktig roll i utvecklandet av datorer. Turingtestet har man ju också hört om.Alan Turing dog ganska ung och under oklara omständigheter. Troligen var det självmord. "Syndafall i Wilmslow" börjar med Turings död i sitt hus i Wilmslow i England. Kriminalassistenten Leonard Corell kallas till platsen för att undersöka. Man kan anta att det är självmord. Turing verkar ha ätit av ett äpple som förgiftats med cyanid och han har mycket gifter i huset.

Motiv till självmord fanns ju och för kollegerna på polisstationen finns inga tvivel om saken. Mannen var ju homosexuell och dömd till att genomgå kemisk kastration genom behandling med östrogen (under samma lag som Oscar Wilde blev dömd på sin tid). Klart han inte kunde leva med det! Corell kan ju hålla med om det, men samtidigt tycker han att det finns en del oklarheter. Och han blir fascinerad av Turings arbete. Han hade själv kunnat tänka sig att bli matematiker, men nu blev det inte så. Corell börjar göra efterforskningar på egen hand, men vad han inte vet är att myndigheterna absolut inte vill att någon ska börja gräva för mycket i vad Turing gjorde under kriget.

Jag tyckte om "Syndafall i Wilmslow". Det var en mix av polisroman, spionroman, en roman om Corells utveckling, matematik, filosofi och biografi. Ibland fastnar man för intressanta fakta (jo, jag vet att det är en roman), ibland är det spännande och ibland blir man kanske en aning upprörd. Tur att den fick komma fram ur SUB:en.

En smakebit på søndag (vecka 2)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Dagens bok har jag läst i flera dagar utan att ha kommit särskilt långt. Mest för att jag har haft annat att göra, tror jag. Det här var första hela veckan på jobbet efter julledigheten till exempel, och då blir man också ganska trött på kvällarna.

Boken tycker jag är mycket bra så här långt. Den handlar om Maj, som är 21 år i slutet av 1930-talet. Så småningom blir hon gravid och tvungen att gifta sig med en man som hon inte riktigt känner, men jag har inte kommit riktigt så långt i boken än. Den här smakbiten utspelar sig tidigare.

Men hon säger svagt och skakigt - så då är det slut då - och vetebrödet ligger där uppblött och geggigt i koppen och han säger kanske att det har han aldrig sagt, men hon är ju svartsjuk som få och jo, han har faktiskt tröttnat på hennes vana att smyga på honom hela tiden och det där osäkra sättet hon har bland hans kamrater framförallt - som om du hela tiden ska ha stöd av mig, var lite självständig nån gång, inte så förbannat krävande och så säger han att de passar väl inte ihop annat än köttsligt - köttsligt - hon stelnar till och han börjar gråta - nej - det är hon, varför måste det vara hon som gråter - och hon går bort från lägenheten och har ingenstans att ta vägen.
(Kristina Sandberg, "Att föda ett barn", s. 55)

Det finns redan en bok till om Maj, "Sörja för de sina", och det ska visst bli tre totalt. Jag måste absolut läsa de andra två också!

Den tyska listan 2012

Den tyska listan är ju alltid kul! Jag gjorde den visst inte förra året, p.g.a. flytten antagligen, men annars är den tradition.

Det gäller alltså böcker lästa under förra året.

- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
- Bücher mit einem Ort im Titel (ja, ort)
- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder typ)
- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)


- Bücher mit einer Farbe im Titel
Fanny Ambjörnsson, "Rosa: Den farliga färgen"
E L James, "Fifty Shades of Grey"
Lili Wilkinson, "Pink"
Hergé, "Den svarta ön"


- Bücher mit einem Tier im Titel
Karolina Bång, "Cowgirls"
Helge Kjellin, John Bauer, "Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr"
Miguelanxo Prado, "Peter och vargen"
Kerstin Ekman, "Hunden"
Ingvar Ambjørnsen, "Fugledansen"
Denise Mina, "Vargtimmen"
Åsa Grennvall, "Svinet"
Hans Peterson, "När hönsen blåste bort"


- Bücher mit einer Vornamen im Titel
Jane Austen, "Emma"
Liv Strömquist, "Ja till Liv!"
Caroline Preston, "The Scrapbook of Frankie Pratt"
Sapphire, "Precious"
Jeff Smith, Charles Vess, "Bone: Rose"
Matilda Ruta, "Tummelisa eller Den andra vildmarken"
Merri Vik, "En ros åt Lotta"
Merri Vik, "Kära Lotta"
Merri Vik, "Alltid Lotta"
Merri Vik, "Lycka till, Lotta"
Merri Vik, "Då kör vi då, Lotta"
Merri Vik, "Läsning för Lotta"
Merri Vik, "Glad sommar, Lotta!"
Merri Vik, "Visst är det konstigt, Lotta"
Merri Vik, "Det ordnar sig, Lotta"
Merri Vik, "Helt otroligt, Lotta"
Merri Vik, "Liselott, Lottas dotter"
Helge Kjellin, John Bauer, "Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr"
Kiyohiko Azuma, Youtsuba&! (flera delar)
J.K. Rowling, "Harry Potter and the Order of the Phoenix"
J.K. Rowling, "Harry Potter and the Half-Blood Prince"
J.K. Rowling, "Harry Potter and the Deathly Hallows"
J.K. Rowling, "Harry Potter and the Philosopher's Stone"
J.K. Rowling, "Harry Potter and the Chamber of Secrets"
J.K. Rowling, "Harry Potter and the Prisoner of Azkaban"
Agnes von Krusenstjerna, "Tony växer upp"
Agnes von Krusenstjerna, "Tonys läroår"
Agnes von Krusenstjerna, "Tonys sista läroår"
Miguelanxo Prado, "Peter och vargen"
Mia Skäringer, "Avig Maria"
Heinrich Böll, "Die verlorene Ehre der Katharina Blum"
Gosho Aoyama, Mästerdetektiven Conan (flera delar)
Monika Fagerholm, "Arielles första kärlek"
Joyce Dennys, "Henrietta's War"
Joyce Dennys, "Henrietta Sees It Through"
Margit Sandemo, "Yrsa: Den glömda drottningen"
Wille Crafoord, "Gloria"
Karin Boye, "Ella gör sig fri"
Clary Linde, "Jacki prövas"
Inger Högelin, "Elsies svåra år"
Kristofer Folkhammar, "Isak & Billy"
Patricia C. Wrede & Caroline Stevermer, "Sorcery & Cecelia or The Enchanted Chocolate Pot"
Aki Irie, "Rans magiska värld 1"
"Första Samuelsboken"


- Bücher mit einem Ort im Titel
Kate Summerscale, "The Suspicions of Mr Whicher or The Murder at Road Hill House"
Maria Turtschaninoff, "Underfors"
Lena Kallenberg, "Stockholmskärlek"


- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel
Sigge Eklund, "Det är 1988 och har precis börjat snöa"
Hans Peterson, "När vi snöade inne"
Hans Peterson, "När vi regnade inne"
Hans Peterson, "När hönsen blåste bort"


- Bücher mit einer Pflanze im Titel
Amanda Hellberg, "Tistelblomman"
Merri Vik, "En ros åt Lotta"
Amanda Hellberg, "Jag väntar under mossan"
Amanda Svensson, "Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån"
W. Somerset Maugham, "Honung och malört"

Vit som marmor

Vit som marmor: Ett romerskt mysterium
av Carina Burman

Den andra boken om Euthanasia Bondeson blev första utlästa bok 2013. Den första boken, "Babylons gator", läste jag för något år sedan och tyckte om. Den utspelade sig i London, men nu har Euthanasia och hennes sällskapsdam Agnes bytt miljö och rest till Italien. De har tillbringat vintern i Pisa och har nu installerat sig i Rom, där de umgås flitigt med andra svenskar och finländare. Euthanasia lär sig latin och funderar på om hennes nästa bok (hon skriver ju populära underhållningsromaner) kanske ska vara en kokbok.

Men det ljuva livet bryts av ett mord och en stöld. Och i Italien fungerar det inte på samma sätt som i London med polisen. Där fanns det en ärlig kommissarie som Euthanasia kunde lita på. Här är det bäst att inte säga något till polisen, även om någon blir mördad, samt tydligen att undanröja bevis trots att man är oskyldig. Vem som gjorde det får man försöka ta reda på själv. Inspirerade av Londonpolisen håller Euthanasia och Agnes diskreta förhör och gör uppställningar över alibin och motiv.

Jag gillar det här. Mordhistorierna är kanske inte så invecklade (jag vet inte, jag lyckades ju inte lista ut det med en gång förstås och säker kunde man ju inte vara förrän vid avslöjandet) men allting runt är fantastiskt. Speciellt tycker jag om att stilen liksom speglar innehållet. Det är Euthanasia Bondeson som är berättare och hon har ett språk som känns 1800-tal, fast anpassat till nutiden förstås. Kul också med detaljer som att tomaterna som behövs i Euthanasias italienska recept inte är så lätta att hitta i Sverige, men man kan kanske be sin trädgårdsmästare odla dem. Och att man vid den arkeologiska utgrävning som handlingen kretsar kring bara sparar på konstförmål och slänger saker som barnskor, krukor och gamla växtrester (från romartiden!) på skräphögen. Alltså just de sakerna som hade fått Time Team att slå volter. Ja, nutida arkeologer över huvud taget, antar jag. Jag är inte så insatt i arkeologi. Men någon är alltid exalterad över keramikskärvor på TV.

Årets ... 2012, del 3

Årets snyggaste: "The Scrapbook of Frankie Pratt" av Caroline Preston. En bok som är som ett collage. Eller en gammaldags scrapbook då.

Årets tema: Min mordmånad i november-december. Mycket intressant, tyckte jag.

Årets avslut: Trude Brænne Larssen avslutade sin serie Legdebarna, och därmed satte hon också punkt för författandet till förmån för ett "riktigt jobb". Fair enough, men tråkigt att det inte kommer fler serier.

Årets nostalgitripp: "När vi snöade inne" av Hans Peterson. En bok som jag läste och gillade någon gång på lågstadiet.

Årets riktiga tripp: Jag och Karin var i Bath, där man bland annat kan Jane Austen-turista en hel del, för att hålla sig till boktemat. Man kan se på andra saker också, och shoppa. Ovan: Assembly rooms, där de kanske har spelat in scener i ett kostymdrama eller två.

Årets bokhandel: Ligger i just Bath. Mr B's Emporium of Reading Delights. Jag hade kunnat bosätta mig där.

Karin (med kamera) och jag på Fashion Museum i Bath.

Årets ... 2012, del 2 (serier)

Serierna får ett eget inlägg, och så blir det ett till senare. Jag hade svårt att välja ETT bra seriealbum. Till slut kom jag på något som de inte hade gemensamt och valde många.

Årets svenska seriealbum: "Nekyia" av Li Österberg. Det fanns många bra svenska, de av Mats Källblad till exempel, och det obehagliga och välskrivna "Svinet" av Åsa Grennvall, men "Nekyia" var nog ändå favoriten.

Årets norska seriealbum: "Fallteknikk" av Inga H. Sætre.

Årets danska seriealbum: "Glimtar" av Rikke Bakman.

Årets finska seriealbum: "Oblivion High 1" av Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger. Men det andra finska seriealbumet var också fint. Och räknas Oblivion High som finskt, var det inte tänkt att ges ut på svenska först? Hmm.

Årets japanska seriealbum: "A Distant Neighborhood" av Jirô Taniguchi. Volym 1 och volym 2.

Årets engelska seriealbum: "From Hell" av Alan Moore och Eddie Campbell.

Årets franska seriealbum: "Tea Party" av Nancy Peña.

Årets tyska seriealbum: "Haarmann" av Peer Meter och Isabel Kreitz. Att det var det enda tyska behöver inte innebära att det inte platsar på listan!

Årets ... 2012, del 1

Årets roman: Det kan inte bli något annat än "Kärleken" av Jonas Gardell. Kanske läste jag något som jag egentligen tyckte var bättre, men det finns ingen roman som jag har tänkt på (eller behövt tänka på, på grund av TV-serie och allmän uppmärksamhet som den fick) lika mycket under 2012.

Årets klassiker: En bättre roman kanske ... "Emma" av Jane Austen. Vill man ha en lite mörkare Jane Austen-bok så kan jag rekommendera "Persuasion".

Årets novellsamling: "Verbrechen" av Ferdinand von Schirach så klart.

Årets ungdomsbok: Jag läste ju "Eld", Hungerspelentrilogin och "Jellicoe Road". Men är det inte lite tråkigt att säga samma som alla andra? Jo, det är det. Så då säger jag "Pink" av Lili Wilkinson i stället!

Årets deckare: Svårt att välja, men jag tror faktiskt att det får bli "Tretton vid bordet", en väldigt klassisk Agatha Christie. Just för att den har ett så väldigt klassiskt upplägg. Annars så var ju förstås Denise Mina, Belinda Bauer och Ruth Rendell också mycket bra. (Mer om deckare.)

Årets fantasy: Utan tvekan Kristine Toftes imponerande första del av Song for Eirabu, "Slaget på Vigrid". Missa inte Holly Black heller. "Ironside" var en bra avslutning på Modern Faerie-trilogin.

Årets fakta: "The Suspicions of Mr. Whicher" av Kate Summerscale, som jag lyckades nämna i alla samtal i minst ett halvår efter att jag hade läst den. Okej, jag överdriver lite. Inte mycket.

Årets biografi: Måste vara "Shot In the Heart" av Mikal Gilmore.

Årets SÄMSTA: Kan inte vara annat än den som jag absolut inte orkade läsa ut. "Fifty Shades Darker" av E. L. James. Första delen var ju ändå lite smårolig, men den här var så tråkig så ni anar inte. Om ni inte har läst den.


I morgon (enligt planerna) kommer det ännu fler kategorier. Seriealbum, utseende och bokhandlar till exempel.

En smakebit på søndag (vecka 1)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Mari har tagit ett välförtjänt juluppehåll på ett par veckor, men nu är En smakebit på søndag tillbaka igen. :)

Den här veckan såg jag deckarminiserien The Bletchley Circle på TV, om fyra kvinnor som under andra världskriget tjänstgjorde på det topphemliga centret för kod-dechiffrering på Bletchley Park.De hade alla särskilda talanger som gjorde dem särskilt lämpade för att gå igenom tyskarnas hemliga meddelanden. En kommer ihåg absolut allt hon har sett eller läst, och huvudpersonen har en förmåga att hitta dolda mönster. Nu är det 50-tal och hon tycker sig se ett mönster i en rad mord som har begåtts, och samlar ihop de gamla kollegerna för att lösa fallet.

Det jag tyckte var mest spännande var egentligen hemlighetsmakeriet krig Bletchley Park. Folk som hade haft den här typen av uppgifter höll tyst om det i många år efter kriget. I TV-serien gör det ju att de här som försöker lösa mordfallen inte får något gehör för sina idéer hos t.ex. polisen eftersom de inte kan förklara varför polisen bör lyssna på dem. Och jag läste om ett verkligt fall, där en man som spelade en väldigt stor roll i att knäcka tyska koder berättade inte ens för sin pappa, när pappan var döende och anklagade sonen för att inte ha gjort något under kriget.

Spännande, spännande. Visst måste jag väl ha en bok om ämnet? Jodå, jag hade en. Den handlar om en polis som kallas till ett hus där en man har hittats död. Självmord tydligen. Av allt att döma ett rutinärende, även om man förstås måste fastställa att det verkligen var självmord. Fast det visar sig att den döde var ganska intressant medan han levde.

Alan Turing. Det var något med det namnet, han visste inte vad, inte mer än att det inte hade en bra klang i hans huvud. Förmodligen hade killen gjort något dumt. Oddsen var ju rätt goda för det om Corell stött på namnet i jobbet, och alltmer nervös gick han runt i huset. Både förstrött och argt plockade han på sig bevismaterial, eller om bevis var för mycket sagt, var det åtminstone material, det var flaskan med gift från vitrinskåpet och så glasburkar från experimentverkstaden, sedan ett par anteckningsblock med uträkningar, och så tre böcker med den handskrivna rubriken Drömmar.
(David Lagercrantz, "Syndafall i Wilmslow", s. 16)

Polismannen Corell och hans kolleger är väl påhittade, men Alan Turing var förstås en verklig person som verkligen dog så här. Nu ser vi ju honom som oerhört viktig för utvecklandet av datorer och så var det ju det viktiga arbetet med att tolka koder under andra världskriget. Corell och kollegerna i Wilmslow ser honom mer som en dömd homosexuell som var dum nog att erkänna allt, men det var ju för väl att han åkte fast i alla fall. Fast när Corell ska skriva sin rapport så början han undra över saker som inte alls hör hemma i rapporten.

Första Samuelsboken

Första Samuelsboken

Jag har ju det här projektet med att läsa hela Bibeln, fast bara en bok i taget för ärligt talat så är det ju inte särskilt kul. Jag vill mest ha läst den. Precis innan nyår kom jag på att jag inte hade läst något ur Bibeln under hela 2012, så jag skyndade mig att läsa en av böckerna.

Jag hade kommit fram till "Första Samuelsboken" och blev glatt överraskad av det första kapitlet som var väldigt lättläst för att vara Bibeln. Jag hade inga problem att förstå att Elkanas fru Hanna var ledsen över att hon inte hade några barn, medan Elkanas andra fru Peninna hade flera stycken och dessutom pikade Hanna för hennes barnlöshet.

Tyvärr blev det lite svårare att hänga med sedan. Hanna får till slut en son, Samuel, efter att ha lovat Gud att om hon får en son så ska hon ge honom till Templet så att han kan tjäna Gud i hela sitt liv. (Hon får även några andra barn senare, som hon kan behålla hemma.) Samuel växer upp och blir domare över Israel, men folket kräver att få en kung, precis som alla andra folk i regionen. Saul utses till kung, men han är väl sisådär som kung. Det är många kända berättelser i den här boken, som Davids strid mot Goliat, Sauls misstänksamhet mot David och Davids vänskap med Sauls son Jonatan. Men jag lyckades ändå tappa tråden. Maktkamper ...

Samuel dör i den här boken. Det finns en "Andra Samuelsboken" också, men jag antar att den handlar om Davids regeringstid. Jag antar också att jag inte behöver skriva ut spoilervarningar när jag skriver om Bibeln ...

Jag måste förresten se till att läsa mer än en bok om året annars kommer jag vara 91 år när jag är klar. På riktigt alltså. År 2069.

Apropå Bibeln så såg jag den här artikeln i Dagbladet: Det er ett lesestoff nordmenn synes det er pinligere å bli observert med enn Bibelen. Bibeln är alltså den näst pinsammaste lektyren att bli sedd med. Det är mest Bibeln de fokuserar på i artikeln. Inte så mycket om det allra pinsammaste (som alltså inte är boken jag länkar till här utan det som den boken handlar om).

Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")
4. "Fjärde Moseboken" ("Numeri")
5. "Femte Moseboken" ("Deuteronomium")
6. "Josua"
7. "Domarboken"
8. "Rut"

Var är Sjukdomen? Inte i stan (och inte på Läjet heller)

Skulle inte andra delen av Torka aldrig tårar utan handskar komma ut igår? Varför finns den i så fall inte i lokala bokhandeln? Är jag felinformerad? Är min lokala bokhandel försenad?

Som om det inte var nog med en onödig tur till centrum så klev jag på fel buss när jag skulle hem och fick se lite väl mycket av omgivningarna (var tvungen att åka till slutdestinationen och tillbaka, för att sedan börja om med rätt busslinje) - i mörkret. Tur att jag hade en Carina Burman i väskan! Jag fick åtminstone lite extra lästid ...

Och när jag kom hem hade jag fått en lite försenad julklapp i posten. Tusen tack, Marie! Var hittade du Jane Austen-plåster? :) Nu måste jag bara skada mig lite lagom ... ;-)

Rans magiska värld 1

Rans magiska värld 1
av Aki Irie

En anställd på SF-bokhandeln i Göteborg tipsade mig om den här mangan när jag köpte något annat där ... Nu har jag glömt vad det var jag köpte den gången, men jag tror att det kan ha varit Oblivion High. Det måste det ha varit. Jag är inte på SF-bokhandeln så ofta nu när jag inte bor i Göteborg längre.

Rans magiska värld handlar om en flicka i tioårsåldern (Ran) vars mamma är en häxa. Ran har ärvt en massa magiska förmågor. Hon har bara inte lärt sig att använda alla fullt ut och eftersom hennes mamma inte bor med resten av familjen så är det ingen som lär henne heller. Det Ran vill lära sig mest av allt är att flyga, men än så länge slår hon sig mest när hon försöker.

Något som hon kan använda är ett par magiska gymnastikskor som förvandlar henne till en ung, attraktiv kvinna. Men hon är fortfarande bara tio år och förstår inte riktigt att omgivningen ser henne på ett helt annat sätt i den skepnaden. Inte så konstigt då att hennes förståndige storebror försöker gömma gymnastikskorna så gott det går.

Jag gillar serien så långt. Först var jag osäker, när det bara handlade om den magiska världen (småfåglar och blommar dyker upp från ingenstans, saker svävar) och Rans lite småknäppa familj, men jag tyckte det blev intressantare när det krockar med en mer verklig värld. Hur funkar hennes häxkonster i skolan och hennes förvandlingsnummer utanför hemmet? Hon verkar inte förstå det själv, men hon utsätter sig för en del risker. Annars är det rätt gulligt. Ibland gulligt och farligt i en konstig mix.

Jag vet inte hur många delar det är i Rans magiska värld. En volym till finns utgiven, men blir det fler?...

Margit Sandemo slutar skriva 2013

Tone tipsar om en artikel i VG där Margit Sandemo berättar att hon nu tänker sluta skriva böcker. 2013 kommer hennes sista fyra böcker ges ut i Norge. Jag vet inte hur det blir med Sverige. Egentligen skriver hon på svenska, men det norska förlaget brukar alltid vara först med att ge ut böckerna.

Att det blir just fyra böcker till är för att det ska bli 180 jämnt. :) Det är något med siffror där. Hon bockar ju också av hur många böcker hon signerar och sammanställer siffrorna.

Det ska bli en trilogi historiska romaner som ska utspela sig på Irland under 1600-talet och som verkar gå i Margits vanliga stil, och lite mer otippat en samling roliga historier. Egentligen har hon visst en idé till ännu en serie, men tänker visst inte påbörja några nya bokprojekt. Kanske för att hon fyller 89 framåt våren, även om hon i artikeln verkar förklara beslutet med den dåliga tillgången på skrivmaskiner nuförtiden.

Statistik 2012

I år har jag varit snabb med att ta fram statistiken för förra årets läsning. Förra året läste jag relativt få böcker, men i gengäld av många olika författare, ser det ut som. Topplistorna över mest lästa författare blev lite innehållslösa i år ... Fem i topp är vad jag siktar på, men nu blev det inte riktigt så.


Antal lästa böcker: 184
Minsta antalet sedan 2002. Oklart varför. Kanske p.g.a. att jag flyttade in i min nya lägenhet och det gick en del tid till det. Jag såg att det var en ganska liten andel seriealbum i år och det verkar också påverka antalet.

Månad då jag läste mycket: Mars 23 böcker.
Månad då jag läste lite: November, 10 böcker.
I november hade jag mitt mitt mordtema, som fick fortsätta in i december. Jag hade kanske valt ganska tunga böcker till mitt tema.


Språk:
Svenska: 124 (67 %)
Engelska: 47 (26 %)
Norska: 10 (5 %)
Tyska: 3 (2 %)
Det är väl ungefär samma fördelning som det brukar vara. Jag kunde väl läst mer på norska egentligen ... Jag nådde mitt mål att läsa tre böcker på tyska, så det är bra.


Jag delar upp topplistorna i seriealbum och andra böcker, helt enkelt för att serieförfattarna inte ska dominera helt. Men just i år hade det väl inte spelat någon roll eftersom det blev så få placeringar på topplistorna. Nästa steg i varje topplista hade blivit en lång förteckning över vilka jag har läst tre böcker eller två seriealbum av, så jag skippade det.

Sammantaget läste jag böcker av 132 olika författare eller "författarteam". Då räknar jag inte med novellsamlingar/antologier med massor av författare.

Dessa författarna läste jag flest böcker av:
1. Ester Ringnér-Lundgren* (11 st)
2. J. K. Rowling** (6 st)

*Under pseudonymen Merri Vik
** Jag började lyssna på Harry Potter-ljudböckerna igen direkt efter att jag hade lyssnat klart på dem. Jag bryr mig inte om att skriva recensioner av dem den här gången.


Dessa författarna läste jag flest serier av:
1. Gosho Aoyama (6 st)
2. Mats Källblad* (3 st)

* Stavas Kjellblad på några av seriealbumen.

Gott nytt år (SUB)

Haha, förra året funderade jag på om jag kunde komma ner under 1000 böcker i SUB:en under året. Var får jag alla tokiga idéer ifrån? 1113 böcker är den på nu. Det är en minskning från förra månaden, och jag är faktiskt nere på före-bokmässan-nivå. Om man tittar på tidigare år så är detta det vanliga. Det beror väl på att december är månaden när jag knappt köper några böcker till mig själv, för att undvika att förstöra någons julklappsidéer, och dessutom är fullt upptagen med att handla till andra (ofta böcker).